There is No Game: Wrong Dimension
När jag fick höra att det existerade ett program som hette “There Is No Game” tänkte jag att det här låter ju som min grej, jag spelar ju inte så mycket spel. Ett spel som inte är ett spel, perfekt! Förstå min “besvikelse” när jag insåg att titeln ljög, det här är ju visst ett spel. There is No Game: Wrong Dimension är ett peka-och-klickaspel fyllt med kluriga pussel. Direkt när spelet startade upp översköljdes jag av nostalgikänslor, spelet påminner mig nämligen en hel del om det klassiska Impossible Quiz som var stort under hemsidan Hamsterpaj:s glansdagar där runt 2005. Den känslan tror jag kom från spelets meny, som gör allt den kan för att få dig att klicka på att avsluta istället för att fortsätta (även om Impossible Quiz sällan var lika uppenbart med sina tricks).
Det här icke-spelet börjar med att berättarrösten, eller “Game” som han kallas, talar om att det inte finns något spel här att spela. Att du ens är här just nu är ju uppenbarligen ett misstag och du borde bara stänga ner programmet på en gång. Vad som sedan följer är en lång rad pussel i Escape Room-anda, där ett pussel ger dig det du behöver för att lösa nästa. Var inte rädd för att använda hjälpsystemet, det ger ”bara” ledtrådar snarare än den exakta lösningen vilket är ett vinnande koncept för sådana som mig som bara måste lösa det själv! Om du någon gång funnit dig inlåst i ett Escape Room vet du exakt vad jag pratar om, och om du tyckte den upplevelsen roade kommer du gilla There is No Game. Det krävs mycket tänkande utanför lådan och det är absolut ett spel där man inte förlorar på att ha med ett extra par ögon. Själv spelade jag tillsammans med sambon, och vi turades om att styra muspekaren och att bara hjälpa till. Tanken var faktiskt att jag skulle spela spelet själv, men så fort min sambo såg startskärmen sa han “Vänta! Jag vill också vara med och titta!”. Redan där såg spelet alltså ut som någonting som vi båda skulle gilla, och det stämde bra!
LÄS MER: Kluriga spel som testar dina relationer
There is No Game är i grund och botten ett humoristiskt spel, vilket titeln kanske hintar lite om. Humorn i spelet passade både mig och sambon perfekt, och vi skrattade högt båda två vid mer än ett tillfälle under spelets gång. Bara sådana saker som att fienden i spelet är en glitch (ett tekniskt fel, ett problem i koden) är tillräckligt för att roa mig. Något annat som jag fann lite väl roligt är det faktum att spelet gör narr av klassiska speltyper. Bland annat tror jag aldrig att jag har sett en större frustration hos min sambo än när vi helt plötsligt hamnade i ett gratisspel, och då var tvungna att spela igenom den banan. För inte nog med att spelet gör narr av speltyper och genrer, det tvingar dig också att genomlida dem.
En sak som spelet däremot saknar är en stor varning i början om att det innehåller en hel del blinkande skärmar. Det är inte alltid lätt för ögonen att hänga med, och det känns som att det vore bra att nämna det innan allting drar igång om det är så att spelaren kanske lider av åkommor som kan påverkas av detta. Något annat som jag också kände var mindre bra var att spelet vid ett tillfälle går ut i den “riktiga” världen. Det är ändå en liten rolig grej, men jag känner att det hade kunnat utföras bättre. Skådisen är inte särskilt trovärdig vilket gör att det hela bara känns lite stelt. Men det är ingenting som tar bort från spelet på det stora hela, för grunden med alla klurigheter och den skämtsamma tonen är fortfarande kvar.
Jag kan varmt rekommendera There is No Game: Wrong Dimension. Speciellt till dig som gillar pussel, kanske har prövat på en del escape rooms, gillar det eller bara behöver lite mer humor i ditt liv. Att spelet är av peka-och-klicka-karaktär öppnar upp för många typer av spelare. Helt plötsligt kan till och med jag hantera kontrollerna i ett spel. Jag ville först uttrycka lite sorg över att spelet är så pass kort (vi spelade igenom det på cirka fyra timmar), men jag tror faktiskt att det är till en fördel här. Delarna kräver mycket tankeverksamhet och historien är inte den djupaste jag har stött på, så längden på spelet kompletterade innehållet bra. Det är också kul att orka spela färdigt allting, snarare än att ledsna och ge upp när slutet börjar närma sig. Ett stort plus är att spelet laddas ner på ingen tid alls och det verkar vara möjligt att spela på i princip en brödrost (min gamla MacBook från 2015 klarade i alla fall av det galant). Jag skulle inte rekommendera er att köra det med en touchpad dock, en mus gör saker mycket enklare.
Ni kanske kan gissa min slutsats här? Det är ett lättspelat spel fullt mer klurigheter och där humor genomsyrar allting. Jag gillar det starkt! Så fort du har en dator och en datormus: spela There is No Game: Wrong Dimension. Du kommer inte ångra dig, trots att det är ett spel.
Kommentarer