Uncharted-remasters – en homogen soppa
Relativt nyligen fick jag och sambon nys att Uncharted 4 ska vara ett fantastiskt baksätesspel, och vi är alltid ute efter spel som båda två kan njuta av genom båda perspektiven. Men då ingen av oss hade någon koll alls på Uncharted-serien kändes det som en bra idé att spela igenom de tidigare spelen också, för att få ett hum om vad serien är för något. Sagt och gjort, vi köpte oss en samlingsbox där de tre första spelen var remastrade, alltså att saker såsom grafik och ljud är uppdaterat i enlighet med senare teknik. Härligt, nu har vi alla spel och de är lite uppiffade och fräscha tänkte vi. Men väldigt snart blev vi förvirrade.
Jag tror att det var blandningen av att de första tre spelen i Uncharted-serien är ganska generiska Indiana Jones-äventyr och att all grafik såg exakt likadan ut som gjorde att vi väldigt snart inte höll koll på vad som hände i vilket spel. Vi började blanda ihop dem. Varje gång vi startade upp spelet tog det alltid lite tid innan vi mindes vilken mystisk plats vi letade efter och vilken historisk artefakt som skulle leda oss dit. Alla spel bara flöt ihop i varandra just för att allting betedde sig och såg likadant ut. Att vi också spelade dem i rad tror jag inte hjälpte, det blev ingen tydlig början eller slut mellan historierna. Tack och lov bröt det fjärde spelet upp den monotona skattjakten som de tre andra flutit ihop till. Vi är inte igenom fyran ännu, men hittills är vi mycket nöjda med upplevelsen, trots att vi gick in med något irriterade och förvirrade åsikter.
Kommentarer