Lördagkväll, 20:34. Baren är i princip tom på människor förutom stammisarna som sitter och trycker i sitt sedvanliga hörn. Dörren öppnas och ger ett gnisslande ljud till svar. In kliver han, ståtlig och självsäker men en aning bortglömd. “Vem är det där?” frågar den ena stammisen med en anspänd blick till den andra. “Det måste vara han, Steep” svarar mannen med en osäker ton. Spekulationen stämmer, det är Steep, och han går fram till bardisken med bestämda steg, beställer det vanliga innan han tittar till höger om sig. Där sitter hon. The Crew 2. Öppen och vacker med en polerad yta. Även hon är ensam, ingen vill ha henne längre. Ingen förutom Steep. Deras blickar möts, gnistor skapas. Resten av kvällen är preskriberad men nio månader senare föds deras kärleksbarn, en orädd och kaxig liten bebis. En bebis allmänheten känner till som Riders Republic.

Riders Republic är Ubisofts senaste tillskott till sitt stall av öppna världar. Men denna gång ska vi varken döda Medusa eller ränna runt på Londons gator, den här gången ska vi istället snöra på pjäxorna och kasta oss utför stup med våra alldeles för dyra cyklar. Riders Republic är nämligen ett extremsport-spel där race- och trickstävlingar avlöser varandra. Tänk SSX med fler valmöjligheter i en värld utan begränsningar, det är ungefär vad Riders Republic handlar om.

Spelet inleds med att du skapar en karaktär utifrån en palett med gott om valmöjligheter och därefter slängs du hastigt in i en tutorial som förklarar spelets grundkoncept under en god timme. Sedan är det upp till att avgöra hur du vill ta dig an spelets olika utmaningar. Känner du för att cykla ett par downhill-lopp? Det är fritt fram att göra det. Vill du istället tävla uppe bland de snöiga bergen på ett par skidor? Absolut! Kartan är inte upptäckt, men inte heller inlåst. Den är istället ett tomt ark som bara väntar på att få fläka ut sig på klassiskt Ubisoft-manér. Kort in i spelet låser du dessutom upp en dräkt som tillåter dig att flyga med raketvingar, så att ta sig från punkt A till B är aldrig en utmaning. Små landmärken och hemligheter på kartan bjuder dessutom in till upptäckarglädje och det går fort att konstatera att utvecklarna har lagt kärlek på sin handgjorda värld.

SE HÄR: Trailer för den enorma spelplatsen

Spelet är indelat i tre olika sporter: cykel, utförsåkning och flygning, och sporterna är i sin tur indelade i olika kategorier där downhill, slopestyle, parkåkning och raketflygning är några exempel. Kortfattat kan man säga att allt som är extremt är tillåtet och allt som går att fantisera om, inom ramarna för varje enskild kategori, går att genomföra. Världen är din lekplats.

Men alla spel kräver progression och i Riders Republic handlar det om att samla stjärnor. Och stjärnor, det får man av i princip allt. Att bara genomföra event ger dig en belöning och i eventen finns det dessutom särskilda utmaningar inbakade, till exempel att göra ett speciellt trick eller att passera mållinjen i över 100 km/h, som ger dig ytterligare belöningar. Spelet kastar bildligt talat stjärnor mot dig vilket får svårighetsgraden att kännas enkel, men samtidigt rör sig progressionen konstant framåt vilket fungerar väldigt bra i just det här sammanhanget. Extremsport handlar ändå mycket om att luta sig tillbaka och bara njuta av omgivningen, en känsla som Riders Republic förmedlar trovärdigt tack vare sitt upplägg.

SE HÄR: Gameplay från spelet

En farhåga med den anspråkslösa progressionen är att spelet skulle bli ofokuserat, men detta har utvecklarna löst genom att inkludera sponsorer i spelet som ger dig ytterligare belöningar i form av pengar, klädesplagg och utrustning. Det finns en uppsjö sponsorer men du kan endast ha tre aktiva samtidigt vilket låser upp ytterligare objektiv som till exempel “tävla i åtta event på snö” eller “samla 300 000 trickpoäng med hjälp av din cykel”. Detta ger riktmärken av trygghet i den öppna världen och med hjälp av dessa mål kan du istället rikta in dig på särskilda event som lockar och på så sätt plocka ut de mest färska russinen ur kakan. Målen är dessutom dagliga så du uppmuntras att rotera dina sponsorer på ett naturligt sätt.

När man slänger sig ut för branta stup är det viktigt att ha kontroll och känslan i Riders Republic är förvånansvärt bra. Förvånansvärt är för övrigt ett högst medvetet ordval då mina förväntningar var extremt låga när jag startade upp spelet. Ubisoft är inte direkt kända för sin kontrollkänsla i allmänhet och när det kommer till fordon ligger de långt efter. Men jag är beredd att krypa till korset då sporterna fungerar som man förväntar sig och framförallt cyklingen sticker ut med en härlig tyngd. Det finns fortfarande en tendens till stela kontroller, det krävs till exempel relativt stora utslag på styrspakarna för att det ska hända något. Men överlag är jag positivt överraskad; Ubisoft har närmat sig många av sina konkurrenter.

Ubisoft har dessutom hittat en medelpunkt när det kommer till det grafiska och personer som spelat mycket Assassin’s Creed de senaste åren förstår nog vad jag menar med att världen känns rund och mjuk. Grafiken revolutionerar ingenting och designen är överlag rätt tråkig, men den uppfyller åtminstone sitt syfte. Dessutom har de stora buggarna lyst med sin frånvaro och laddningstider existerar inte vilket är en enorm fördel när man slänger sig runt bland bergstopparna.

Gillar man extremsport så finns det definitivt något att hämta i Riders Republic. Världen är stor, grafiken gör sitt jobb och aspekter som sponsorer, tävlingar och mängder av klädesplagg och utrustning lyfter spelet en ytterligare nivå. För oss dödliga som inte söker konstanta adrenalinkickar gör det här spelet däremot varken mer eller mindre. Det finns pluppar att samla och det är härligt att cykla ner för backar, men det är ingen hörnsten i varje spelares samling. Samtidigt går det inte att förbise den avkopplande terapin i att se solen stiga upp bakom bergstoppen samtidigt som du kastar dig ut i alldeles för hög hastighet medan vinden piskar i ditt hår. Man kan helt enkelt säga att Riders Republic trots allt är en frisk fläkt på spelmarknaden.