Jag behöver tre glänsande guldmynt för att vinna matchen och det är upp till min färgglada mini-robot att samla in dem. Jag och mina tre medtävlanden väljer under tystnad ut våra kommande drag. Tre steg åt höger, ett pistolskott åt vänster och två steg uppåt. Det borde räcka för att ta mig till rätt plats, förutsatt att mina motståndare inte gör något för att förstöra min väg. När samtliga deltagare har bekräftat sina val sätter våra respektive robotar fart nere på spelfältet. Tyvärr blir min genialiska plan skrotad på ett ögonblick när min axelkompis till motståndare inleder med att knuffa mig ett steg åt höger. Men eftersom mina drag redan är inne på kontot är det bara att titta på medan min robot villar bort sig på spelfältet.

De säger att en skicklig strateg kan se flera drag in i framtiden, men när hela slagfältet tvingas välja tre drag åt gången utan att kunna ta hänsyn till motståndarna krävs plötsligt mindre strategi och mer ren tur.

LÄS FLER RECENSIONER: The Sinking City

Sällskapsspel i VR känns onekligen som ett vinnande koncept på förhand. Tänk att kunna spela Monopol med dina kompisar på andra sidan jordklotet utan att behöva resa en meter. Personligen är jag väl ingen stor konsument av varken sällskapsspel eller internationell vänskap, men idén är verkligen medryckande. Därför är det trist att Mini-Mech Mayhem varken är särskilt underhållande eller logiskt i sitt utförande. Det är ett tveksamt sällskapsspel som sätter tur och chans före något slags strategiskt djup. Det hela räddas bitvis upp av spelets charmiga yttre och de gulliga robotarna, men trots det lämnar Mini-Mech Mayhem en hel del att önska.

När jag startar upp Mini-Mech Mayhem för första gången ombeds jag designa min egen avatar såväl som min krigande mini-mech, en gullig liten robot som kommer agera spelpjäs i den kommande kampen. Under spelets gång låser jag upp nya kroppsdelar och accessoarer för att kunna sätta min egen personliga prägel på mig och min robot. Mina påhittade vänner måste ju veta vem som sitter på andra sidan bordet. Här finns gott om alternativ som gör det enkelt att skapa en egen identitet och skilja sig från mängden, åtminstone efter du låst upp lite saker.

När detta är gjort kastas jag hastigt in i spelets övningskapitel. Upplägget är enkelt: alla deltagare har tre drag per omgång, om du har placerat din robot på samma ruta som ett guldmynt när ronden är över är myntet ditt. Deltagaren som först samlar på sig tre mynt vinner. Du kan antingen välja två rörelsedrag och ett vapendrag eller två vapendrag och ett rörelsedrag. Det är inte möjligt att hoppa över ett av dragen, vilket innebär att det alltid är tre drag per person som gäller. När jag fått chansen att bekanta mig med reglerna och titta mig omkring på de upplyftande miljöerna är det dags att spela en riktig match.

MER VR: Hur Google Earth VR fick mig knäsvag

Det är nu jag börjar tappa intresset för Mini-Mech Mayhem. Att planera tre drag åt gången är en möjlighet (om än väldigt svårt) med endast en motståndare. Men med ett fulltaligt deltagande om fyra handlar det plötsligt om tolv drag under en och samma runda. Då blir det plötsligt nästintill omöjligt att tillämpa någon form av strategi. Det hjälper inte heller att ordningen som dragen genomförs verkar ändras slumpmässigt efter varje spelomgång. Upplägget hade möjligen kunnat fungera bra om varje deltagare planerat ett drag åt gången, men eftersom det inte är en möjlighet blir hela spelpartiet en lång serie av tur och slump. Under spelets gång erbjuds jag ett gäng olika förmågor som att rotera mina motståndares robotar och förvränga deras strategier, men eftersom strategin är nästintill obefintligt spelar det mindre roll.

Jag inser att spelets kaotiska upplägg är en del av dess tilltänkta charm. Och med ett inkört kompisgäng är det mycket möjligt att det skulle kunna fungera. Men medan det kan vara fullt möjligt att arrangera under vanliga omständigheter blir det genast några snäpp svårare när VR kommer in i bilden. Skulle du dock ha fler VR-bevandrade vänner än undertecknad kan din tid med Mini-Mech Mayhem bli ganska trivsam, om än väldigt rörig. Skulle upplägget däremot inte falla dig i smaken finns tyvärr inte mycket annat att välja på. Spelet kan spelas med datorstyrda eller mänskliga motståndare, men där stannar dina valmöjligheter.

FLER VR-RECENSIONER: Blood & Truth

Sällskapsspel i VR är en logisk kombination, men det kräver i sin tur ett väl genomtänkt och underhållande upplägg. Mini-Mech Mayhem är ett färgglatt, kaotiskt och ologiskt spel. Äventyrets ljuspunkt kommer i form av ett estetiskt tilltalande yttre och en möjlighet till tumultartad underhållning med kompisarna. Det är tyvärr inte tillräckligt för att övervinna spelets irrationella struktur och det tunna utbudet av spellägen.