Det enda som är bättre än att spela tv-spel är väl att läsa böcker, så visst är det tur att det har kommit så många fascinerade böcker om tv-spel den senaste tiden! Jag har valt ut sex av de senaste årens mest omtalade böcker om tv-spelshistorien och jag kommer att recensera dessa böcker i sex artiklar.

Tidigare recensioner:

Press Reset av Jason Schreier

Console Wars av Blake J. Harris.

I dag, i den tredje av dessa sex recensioner, tittar vi närmare på den korta, men korrekta och lärorika Disrupting the Game av den legendariske Nintendo of America chefen, marknadsföringsgurun och Nintendo Direct-stjärnan Reggie Fils-Aimé.

Vad? Den legendariske chefen för Nintendo of America berättar om sitt arbetsliv och ger goda råd om hur man lyckas inom ett företag, framför allt när man befinner sig på en chefsposition.

Vilka år? Under den första tredjedelen av boken får vi Reggies barndom på 70-talet, hans skoltid på 80-talet, hans första jobb, och framför allt chefsjobb, inom olika restaurang- och matföretag på 90-talet, och hans tid på tv-kanalen VH1 i början av 00-talet. Men huvuddelen av boken handlar förstås om Reggies tid på Nintendo of America, där han var mellan åren 2003 och 2019. Och då framför allt hans tid som högste chef för Nintendo of America, åren 2006-2019.

Vilka spel? Vi får Reggies tankar om och historier kring en rad viktiga Nintendo-spel från Wii- och DS-eran, så som The Legend of Zelda: Twilight Princess, Wii Sports, Dr. Kawashima’s Brain Training: How Old Is Your Brain? och Nintendogs. Samt ett par spel från Reggies ungdom; framför allt hans favoritspel The Legend of Zelda: A Link to the Past.

Längd: 201 sidor

Citatet: ”On-site, we practiced the presentation many times. We wanted everyone to deliver the best performance they could. During these practice sessions, we became concerned about my opening lines. Not the kicking ass and taking names part – that was working perfectly. But the next line – ‘I’m about making games’ was off. I was not a developer. I didn’t write code or create grand visions for games. I was a businessman, a marketer. The line was not working.  […] Don said: “Guys, this is easy. We just need to tweak the end. It’s not that Reggie is making the games, it’s that Nintendo is making the games. Nintendo and all our business partners. It is ‘we’ in the total sense. We’re about making games.”

Sammanfattning: 

För de flesta spelarna dök Reggie Fils-Aimé upp från ingenstans på Nintendos presskonferens på E3 2004, med en ny tuff attityd vi inte hade sett från Nintendo förut, och en timme senare var han ”The Regginator” med hela internet. 2006 tog han över som chef för Nintendo of America, en position han höll fram till 2019, när han pensionerade sig. Disrupting the Game handlar om hur man ska bete sig på ett företag i allmänhet och ett spelföretag i synnerhet; hur gör du för att ta dig till en chefsposition på ett stort företag och hur ska du bete dig när du väl kommit dit, för att göra succé och klättra ännu högre i graderna. Det handlar både om och hur du gynnar din egen karriär och hur du gynnar företaget du arbetar för.

Reggie Fils-Aimé har aldrig varit någon typisk nörd, trots att han hade ett stort tv-spels-intresse redan i sin ungdom, långt innan han hamnade på Nintendo. Han är snarare den typiske sportkillen: charmig, atletisk, social. Dessutom är han en affärsman, och framför allt en reklamman, ut i fingertopparna. Trots det, eller kanske snarare just för att han är bestämd och beslutsam av sig i allt han gör, är han en person som alla nördar har lätt att tycka om. Det känns tryggt att ha Reggie som ledare av sitt favoritföretag. Han får saker gjorda och han gör det effektivt och med stil.

För den som har fattat tycke för Reggie Fils-Aimé genom åren är det lätt att uppskatta Disrupting the Game. Det är ett högt tempo hela tiden och de goda råden om hur man gör succé inom ett större företag, och varningarna om hur man inte ska bete sig, avlöser varandra. Boken hade varit odräglig om den skrivits av någon annan. Reggie har alltid rätt och han har alltid en idé för hur företaget ska förbättras. Oftast är det hans förtjänst om något blir bättre. Gör han någonsin ett misstag – det händer någon gång ibland – lär han sig direkt vad han gjort för fel och han ser till att aldrig göra om det igen. Men Reggie är Reggie och man sitter bara och myser medan man läser.

Även om stämningen i boken är både positiv och hoppfull så tvekar han inte att såga personer som han tycker har betett sig tölpaktigt, eller som agerat mot sitt eget och företagets intressen. Även Nintendo får ta emot en del kritik. Det är roligt att läsa hans sågning av Nintendos framträdande under E3 2002 och 2003 (innan han själv kom in och styrde upp skutan alltså).

Han sågar också vissa av Nintendos egna produkter, från sin egen inledande tid på företaget, som Game Boy Micro som han aldrig tycker borde ha släppts. Men nästan alltid ser han ett misslyckande som en chans att göra rätt på nästa försök. När Reggie förklarar att misslyckandet med Wii U var nödvändigt för att de skulle ta sig till succén med Switch är det på allvar. I Reggies värld måste ett misslyckande, som det med Wii U, leda till att han inser vad de gjort för fel och att nästa produkt blir en stor succé. Allt annat är omöjligt. När man läser känns redan fiaskot med Wii U konstigt till att börja med, med tanke på att Reggie är Stålmannen i boken, men att han skulle misslyckas två gånger i rad är otänkbart. Med Reggie som kapten för skutan kan man bara misslyckas en gång, och sedan blir det succé nästa gång.

Boken är skriven för att såväl Nintendo-fanet som en person som vill ha en rakt på sak krönika om hur man lyckas på en chefsposition inom affärsvärlden ska bli nöjda. Det enda som är lite skevt är att så fort den japanske Nintendo-chefen Satoru Iwata nämns är det för att belysa en händelse där Iwata hade fel och Reggie hade rätt och Reggie till sist lyckas övertyga sin chef om sin egen linje. Reggie Fils-Aimé tar för givet att man redan vet att Iwata var ett affärsgeni och en rakt igenom trevlig person, och han utgår från att läsaren förmodligen redan har läst Iwata-boken Ask Iwata, då den här boken fungerar som en slags inofficiell uppföljare till den boken. Men vet man inte vem Iwata är så framstår han som något bortkommen och föråldrad i sitt tankesätt i den här boken. Reggie har uppenbarligen läst Console Wars också, och den här boken fungerar som en slags inofficiell uppföljare till den boken också, då den plockar upp flera trådar från den boken och försätter dessa här.

Boken innehåller inga egentliga revolutionerande insikter eller chockerande åsikter. Så gott som allt bygger på sunt förnuft, en stor erfarenhet och en vilja att hela tiden lära sig mera. Samt en uppmuntran till uthållighet, och insikten att om man hamnat i ett omöjligt läge finns det inget annat att göra än att dra sig tillbaka och fortsätta striden någon annanstans. Poängen med boken är inte att Reggie kommer med helt nya åsikter, men att han egentligen aldrig har fel i något han säger, utan att alla hans fakta är solida. När Reggie berättar detaljerna från en gammal E3-presentation, och om fansens reaktioner på dem – positiva som negativa – så är det precis som jag själv minns det. Antingen har Reggie ett väldigt bra minne, skrev dagbok när det begav sig, eller så har han gjort en ypperlig research.

Reggie predikar också vikten av gott samarbete och god gemenskap:

Till sist kan jag bara konstatera att det är konstigt att det inte kommit något spel med Reggie i huvudrollen, för han är mer älskvärd än Mario och Musse Pigg och alltihopa. Ingen vill någonsin att Reggie ska misslyckas; alla vill att han ska göra en ny succé och ny succé efter det. Och Reggie vill att du ska göra succé också, vilket är hans syfte med den här boken.

Bästa biten:

Hela kapitlet om Reggies första presskonferens för Nintendo, storsuccén på E3 2004 alltså – när Nintendo lade ut sin nya aggressiva kurs för Nintendo DS och den kommande Nintendo Wii – är väldigt intressant, speciellt för oss som satt bänkade tillsammans på den tiden och såg och blev överrumplade av Reggies första framträdande på scenen.

Speciellt kul är vad som händer efter presskonferensen när Reggies 14-åriga son hör av sig till sin far och förklarar att han har blivit en kändis och att hela nätet pratar om ”The Regginator”. Märkligt nog hade inte Nintendo några rutiner vid den här tidpunkten angående att kolla av vad de olika spelsidorna på nätet skrev om deras presskonferenser och andra presentationer, så Reggies son fick sätta ihop en genomgående sammanfattning om vad alla på nätet hade att säga i detalj om de olika delarna av Nintendos viktiga presskonferens. Ett arbete som sedan blev grunden till hur Nintendo började att kolla av fansens reaktioner på nätet i realtid under sina presentationer. Något som Reggies son alltså började med!

Det sämsta med boken:

För en läsare som älskar Reggie och Nintendo och framför allt hela Wii/Xbox 360-eran, önskar man naturligtvis att boken skulle vara dubbelt så lång, med ännu mer detaljer om det som hände då. Men man förstår varför boken är så kortfattad och fokuserad som den är – det är inte i första hand en bok om gamla Nintendo-minnen, utan om hur man lyckas på ett företag som Nintendo – och det inte finns något dödkött, utan det är hela tiden rakt på sak.

De flesta Reggie-hitsen, och Nintendo-hitsen, som man förväntar sig att läsa om finns med, men märkligt nog saknas Wii Fit helt. Han njuter av sina övriga succéer och stunder i rampljuset, men ”My body is ready” nämns inte med en enda gång. Han går igenom alla möjliga viktiga och nyskapande spel, tillbehör och konsoler från sin tid på företaget, till och med Virtual Boy, trots att det var flera år innan han själv kom till Nintendo, så varför nämner han inte Wii Fit? Med tanke på att boken handlar om hur man marknadsför Nintendo är det också konstigt att bakgrunden till deras nyskapande och ikoniska Nintendo Direct-sändningar inte heller nämns med ett ord.

Hans första fru är en annan sak som han heller inte nämner. Han är rätt öppen om sitt privatliv i barndomen och tonårstiden, och de förändringar som sker i hans liv, så man blir rätt så överrumplad när han plötsligt är gift sedan flera år tillbaka och har flera barn. Scenen när den stolte fadern håller sin förstfödde i famnen för första gången brukar alltid vara med i sådana här uppbyggliga amerikanska sagor, så att vi inte får den scenen är oväntat. Man fattar ju direkt att han måste vara skild från henne nu för tiden, och att de här åren knappast var hans stoltaste tid i livet, men just den biten av boken kunde han ha hanterat bättre.

Reggie är också kortfattad när det kommer till tiden före och under Nintendo Switch, men med tanke på att det fortfarande är Nintendos aktuella konsol så förstår man varför han inte är lika frispråkig om den som han är när det gäller deras tidigare konsoler.

Spoilers? Nej, inte alls. Reggie är som sagt ingen spelutvecklare, eller någon spelhistoriker, utan en affärsman och reklamman och boken handlar framför allt om hur man ska bete sig på ett stort företag, och hur man marknadsför spel och konsoler, och inte vad spelen faktiskt handlar om. Han säljer spel och spelar spel, snarare än analyserar spel. Även om han påverkar innehållet i vissa av spelen, vilket man kan läsa om i boken.

Köp från: Adlibris, Bokus, Amazon.se

Följ Reggie Fils-Aimé på Twitter: @Reggie