För några veckor sen tittade jag på en videointervju på IGN där Bioshock-kreatören Kevin Levine satt och pratade om hans nästa projekt, Judas. När jag satt och lyssnade på konversationen fick jag plötsligt insikten att den här mannen varit tyst i nära ett decennium. Efter frontat ett av 00-talets mest inflytelserika spel så bara försvann han efter döpt om och krympt sin egen studio Irrational Games till Ghost Story Games, fortfarande under Take Two-flagg.

Jag vet att åsikterna gått isär när det kommer till Bioshock Infinite men för mig var det en av 2013:s häftigaste och mest minnesvärda spelupplevelser. Jag kan definitivt kritisera det med men ojojoj vilken upplevelse det spelet bjöd på.

Det verkar hursomhelst som det finns en stor mängd tillit till mannen från Take Two:s sida och det möjliggör nu Judas existens som legat och pyrt i tio år. Insatserna verkar dock högre än bara kring ett spel. Levine håller nämligen på att ta fram sitt koncept om ”narrativt Lego” som han talat om under många föreläsningar och tekniken som driver ett sånt system kan komma till stor nytta för framtida speldesign. Så eftersom ett verktyg också är under konstruktion kan jag förstå tålamodet från utgivarens sida i det här fallet.

LÄS OM: Narrativt LEGO på Gamedeveloper.com

Saken är den att jag  där och då under intervjun insåg att jag verkligen tycker om att höra Levine tala. Jag har rentav saknat mannen som ett ansikte och en röst utåt i spelbranschen. Han är tydligt passionerad, klok och har en lite förlägen och ödmjuk karisma, inte helt olik Sean Murray på Hello Games, även om Levine utstrålar mer erfarenhet och självsäkerhet.

Jag känner verkligen hur hans ord alltid slukar upp mig trots hans lite tafatta och kufiska utstrålning. Han är som en Peter Moleneyx som faktiskt levererat på det stora hela. Han talar och lägger också fram sina visioner på ett vis som jag föredrar framför den förnäma och drömmande britten på 22 Cans.

Det finns ett begrepp som kallas ”reality distortion field” som myntades när en Apple-kollega beskrev dess grundare Steve Jobs karisma. Reality distortion field handlar om att få andra att tro på nästan vad som helst genom att mixtur av charm, karisma, bravado, överdrift, marknadsföring, blidkande och uthållighet.

Det är som att kasta en trollformel över en publik med målet att just trollbinda dem. Jobs var notoriskt känd för detta, både utåt på presentationer men internt då han fick kollegor att utföra kodstordåd genom sitt magiska fält.

Levine och en rad andra spelutvecklare har samma trollbindande effekt på mig. De är nödvändigtvis inte alltid de mest självklara talarna men genom kompetens, intelligens och entusiasm får de mig upp på deras hypetåg och innanför deras verklighetsförvrängande sköld, där jag inte kunde vara mer nöjd att vara.

Därmed undrar jag nu vilken spelutvecklare som har samma effekt på dig? Vem kan du alltid lyssna på i spelbranschen och aldrig tröttna? Vem inspirerar dig? Vem säljer bäst in sin produkt? Berätta här, på sociala medier eller i vår Discord.