”Hon som måste leva i ett smycke av porslin. Mardrömsgivare och dödsbringare till de som har vidrört henne. Vakna eller för alltid fångas i drömmar vävda av dina värsta rädslor”

Med en dikt om porslin och mardrömmar börjar Rest in Pieces, och redan där sätter utvecklarna Itatake stämningen för spelet. Det är mörkt, mystiskt och en snudd ångestframkallande. Det är inget jag vill spela när jag är ensam hemma på kvällen. Jag är inget jättefan av skräckspel, men det här tilltalar mig likväl p.g.a. sin stiliga design och enkla mekanik. Det började som ett mobilspel som nu har portats till Switchen, vilket innebär ett spelet ändå har funnits ett tag. Alltså är alla buggar (om det fanns några) redan utrotade och spelet flyter på smidigt utan några som helst problem.

LÄS MER OM SKRÄCK I SPEL: Mr. X ger skräcken ett nygammalt ansikte

Du spelar Rest in Pieces genom att svinga en ömtålig porslinsfigur genom ett mörkt och föränderligt landskap, där målet är att undvika att slå in i hindren längs med vägen. Slår du in i något krossas du i tusen skärvor och får börja om. Längs med vägen behöver du vakna tre gånger ur din mardröm för att besegra den, och det görs genom att helt enkelt ta sig framåt utan att krossas mot något. Det är en väldigt enkel spelidé som resulterat i ett spel som trots sitt mardrömsframkallande mörker gör att jag inte vill sluta spela. Jag vill inte sluta förrän jag har räddat alla porslinsfigurer från deras mardrömmar.

Schwing schwing

Porslinsfigurerna är verkligen ett kapitel för sig. De är otroligt välgjorda och genomtänkta.  Den första du spelar som är den lilla flickan Georgina som befinner sig i en mördarclown-mardröm. För varje figur du låser upp, kan du även låsa upp tre olika skins. Här har spelskaparna vart lite extra finurliga och gett figurerna skins så att de liknar vissa andra välkända karaktärer från stora spel och filmer. Jag vill inte avslöja för mycket, men en av dem ser ut som en viss välkänd rörmokare och en annan som ett gult fickmonster. Att mycket tid och tanke har ägnats åt figurerna är helt uppenbart, och hade jag fått bestämma hade alla dessa hängts i min gran till jul, istället för de traditionella röda kulorna.

Ett urval av de 18 olika porslinsfigurer som behöver bli räddade från sina mardrömmar.

I allt detta mörka och dystra så finns även musiken. Musiken är som tagen ur en skräckfilm. Emellanåt stressar den mig så svetten rinner på ryggen när jag spelar, men den fyller sin funktion med att förhöja känslan av mardrömmar och skräck. Mitt intryck av Rest in Pieces är att allt, och då menar jag verkligen allt, känns så förbaskat genomtänkt, trots sin enkelhet. Figurer, musik och teman klaffar till 100 procent. Det är omöjligt att inte falla för spelets kusliga charm. Itatake har inte skapat något överdrivet ambitiöst men det som finns där är enormt välpolerat liksom deras vackra och släta porslinsfigurer.