Frostpunk

I Frostpunk tänker utvecklarna tvärtemot hur Greta Thunberg gör, och leker med tanken att jorden inte alls hotas av global uppvärmning, utan tvärtom, av global nedkylning. Vad händer då? Jag kan faktiskt svara på det, tack vare 11 bit Studios senaste släpp till Playstation 4, Frostpunk, ett spel som kom ut på PC förra året. Det hade blivit kallt, överjävligt med snöstormar och folk dör i (snö)drivor , men som Jeff Goldblum en gång sa; ”Life finds a way” och det är det Frostpunk handlar om, att skapa sig ett liv i en hemsk och ogästvänlig miljö som gör allt för att ta död på dig.

Historien utspelar sig i ett alternativt 1800-tal där den globala nerkylningen kommit snabbt, men inte som en chock, då vissa fantastiskt förutseende personer har insett att den enda räddningen är att bygga ångkraftverk på undangömda ställen långt upp på norra halvklotet, då kylan kom söderifrån. De överlevande flyr till dessa ångkraftverk men splittras på vägen dit, men du lyckas ta dig dit och blir ledare över ert nybildade samhälle. Nu är det din uppgift att bygga ett hållbart samhälle runt dessa kraftverk där människans alla grundläggande behov behöver tillgodoses.  Det behövs mat, skydd, sjukvård och någon sorts underhållning för att hålla dina frusna kamrater på gott humör. Att även hitta andra överlevande i vildmarkerna runt ditt nybildade samhälle är också en klar fördel, då folk dör som flugor varje gång du gör minsta lilla misstag.

Kallt som tusan.

Frostpunk börjar med ett snyggt illustrerat intro som berättar om hur och varför ni befinner er där ni er, för att sedan kasta dig rakt in i spelets handling. Det börjar med ni är cirkla 100 personer som har hittat ett ångkraftverk i ett kraterliknande område, som känns perfekt för ett nybildade samhälle. Vissa av er är ingenjörer, och andra vanliga arbetare. Dessa ska placeras ut på olika arbetsplatser i ert nya samhälle, var person har sin plats, arbetarna i kolgruvor och ingenjörerna kör finliret på forskningsstationer och i sjukstugor.

Det handlar alltså om både macro- och micro-management i olika stor skala samtidigt som snöstormarna lite lagom stressande viner i dina öron. Ditt ansvar är att se till att alla resurser som behövs för att överleva, stål, trä och kol, utvinns, och att dina arbetare har mat och någonstans att bo, och viktigast av allt, att dom inte fryser ihjäl. Temperaturen ligger någonstans runt svinkalla minus 40 grader Celsius och kan skifta lite från dag till dag. Att vara förberedd är din bästa chans att överleva i det kalla snöiga helvetet som ni har tvingats bosätta er i.

Öppna lagboken för att instifta mer eller mindre populära lagar.

När saker börjar gå åt pipsvängen (vilket det gör) kan du öppna lagboken och instifta mer eller mindre populära lagar för ditt folk. Barnarbete är en av dessa, där du kan välja att antingen låta de stackars barnen jobba eftersom arbetskraften behövs, eller väljer du att skydda de små liven på ett ställe som jag gissar skall vara ett sorts förskola, men då blir du av med arbetskraft. Pest eller kolera liksom. Här sätts spelaren moral verkligen på prov, och jag fick många gånger pausa spelet en stund bara för att fundera på vilka konsekvenser mina gärningar hade. Är det värt att offra en person för en hel grupps överlevande? Är det okej att låta en arbetare som har blivit amputerad på grund av frostskador dö, för att låta någon arbetsför få hans plats på sjukhuset? Jag kan säga att mitt samvete är allt annat än rent efter några timmars spelande.

Du kan på ett enkelt sätt se hur din befolkning mår genom två staplar som visar på ”missnöje” och ”hopp”. Håll missnöjet lågt och hoppet högt så slipper du bli utkastad och dö en horribel och utdragen död i kylan. Förutom missnöje och hopp finns det otaliga diagram och menyer att gå igenom i spelet. Allt från hur mycket resurser som används per timme, till diagram över väder och vind. Varenda liten knapp på din Dualshock 4 får fram en meny eller en genväg till en sådan. Tack och lov går det snabbt att lära sig och allt är logiskt och lättöverskådligt. Det har visserligen en liten inlärningsperiod då man lyckas ta död på sitt samhälle några gånger innan man fullt har förstått alla små detaljer som måste vägas in i sina beslut.

Hur kan man leva med sig själv efter det här? Frostpunk dödar ditt samvete.

Det går att välja ett lite svårare (läs skitsvårt) story mode, eller ett lite enklare (läs mindre svårt) endless mode, i endless kan man ställa in svårighetsgraden från svårt till ond bråd död, vilket rekommenderas i början när man spelar, där ditt första uppdrag är att överleva i minst 20 dagar tills första stormen sveper in som en kall Lieman och försöker ta kål på dig. Vad jag försöker säga är att Frostpunk är ett svårt men utmanande spel, där hjärnan får jobba på högvarv hela tiden. Den enda fajten som är genom hela spelet är fajten mot naturens krafter och de enda fienden du stöter på är folkets hopp, eller rättare sagt brist på hopp.

Mitt i all denna misär och död finns det ändå så mycket vackert. Rent grafiskt ser Frostpunk stundtals spektakulärt ut då miljöerna är vackert och omsorgsfullt gjorda, och musiken, ja herregud, den gör hela spelet. En sorgesam och melankolisk slinga som vid oväder ökar tempot för att stressa upp spelaren och öka dess puls. Ett konstant vinande av snöstormar och kyrkklockor som ringer varje gång någon dör målar upp en perfekt bild om hur tufft livet är i det outhärdliga plats som vi kallar hem. Utvecklarna av Frostpunk tar verkligen begreppet kyla till en högre nivå bara genom musiken och ljudeffekterna, och det känns väldigt genomarbetat.

ETT LITE MER UPPLYFTANDE SPEL: Yooka-Laylee and the Impossible Lair

Frostpunk är ett bra spel, men jag har stundtals vart väldigt nära att kasta kontrollen i väggen för jag har blivit så frustrerad, inte bara för att det verkligen är SVÅRT, utan för de hemska val jag tvingas ställas inför. Jag vill ju inte att någon skall behöva dö eller skadas bara för att jag är en usel ledare. Jag vill att allt skall vara guld och gröna ängar, men istället ställs jag inför valet att låta folk dö på mer eller mindre horribla sätt bara för att jag är lite trög i starten. Dessa människor litar på att jag skall hjälpa dom i vår nya värld, och jag sviker deras förtroende fullständigt. Mitt hjärta brister när ett barn blir skadat eller föräldralöst, eller när någon tvingas amputera armar eller ben. Visst, det är ”bara” ett spel, men det är ett spel som man blir väldigt känslomässigt inblandad i, och det är (enligt mig) precis det som definierar ett bra spel, det får oss att känna och att tänka.

För er som bor i riktigt norra Sverige är temperaturer runt 30-40 minusgrader kanske inte så jätteovanligt, och ni kanske hade haft en helt annan taktik än jag, som bor lite längre söderut, har. För mig är det nästan exotiskt när det kommer mer än ett par centimeter snö, och blir det kallare än typ 15 minusgrader så vägrar jag gå ut, så mina förutsättningar att överleva mer än max tio dagar i snökaoset är minimala. Jag är en dålig ledare helt enkelt. Jag tar död på mitt folk genom att inte snabbt nog förutse de behov som uppstår, jag vägrar att använda mig av barnarbete, och redan inom några dagar blir jag förvisad från mitt samhälle och utkastad i den bitande vildmarken för att frysa ihjäl. Otacksamma jävlar, jag gjorde mitt bästa för att få er att överleva, visa lite tacksamhet istället.