2019 har varit ett omvälvande år på många sätt, inte minst spelmässigt! Jag har spelat fler olika spel än normalt, med hjälp av mitt uppdrag här på sidan. Det har varit intressant och gett mig många nya insikter om inte bara huruvida jag tycker om ett spel eller inte, utan varför. Mitt uppdrag har ibland också hjälpt mig att få lite mer uthållighet när jag i vanliga fall skulle stänga av min PS4 i vredesmod eller slänga Switchen i väggen. Jag har ju inte bara spelat för min skull utan för er skull också, våra kära läsare. Tillsammans med mina kollegor vill vi hjälpa till med att navigera i den veritabla djungel av olika spel som kommer ut. Vad är bra, vad är dåligt? Vad liknar ditt favoritspel och vad är en oväntad hit? Jag ser media (böcker, spel, filmer, TV-serier) som mat. Ibland vill man ha ett rejält skrovmål och ibland är man sugen på popcorn. Allt är okej, och man vill ha olika saker vid olika tillfällen.

Mina bästa spel för året har varit mina bästa spelupplevelser, inte nödvändigtvis de coolaste, flashigaste eller mest omtalade. Det har helt enkelt varit de här som mättat mitt spelbehov bäst. Jag ska lägga till några hedersomnämnanden också, for the hell of it.

Let the show begin! 

5. The Outer Worlds

Outer Worlds hade en härlig throwbackkänsla, av både Fallout-serien och Mass Effect. Jag är en urusel skytt så jag har fastnat lite i mitt spelande men uppskattade det efterlängtade spelet mycket. Jag uppskattade försöken till humor, även om de inte var helt lyckade jämnt, och nybyggarandan. Det största problemet i min ögon var nog ändå att det inte var särskilt originellt. Hela tiden fanns en känsla av att man sett det här förut.

4. Oninaki

Oninaki var en märklig fågel i skaran. Japanskt så det skrek om det, med en märklig förkärlek för ärofulla sjävmord, och en märklig historia som hade svårt att fånga ens uppmärksamhet. Kom man förbi de sakerna var det ändå en rolig dungeon crawler där jag fick flashbacks till Diablo III flera gånger. På ett bra sätt. Det var ett roligt stridssystem och jag hade väldigt kul med att switcha mellan de olika spelstilarna.

3. Plague Tale: Innocence

Om ettan på min lista gjorde mig glad så gjorde Plague Tale mig rädd. Rejält rädd. Jag satt i min mörka lägenhet och kunde känna råttorna närma sig i de droppande katakomberna i medeltida Frankrike. Jag erkänner villigt att jag ibland behövde ta rejäla pauser i spelandet, när min puls och adrenalinpåslaget hotade min mentala hälsa. Det var en bra story och snyggt, och hade jag inte varit en sån fegis hade det nog hamnat högre upp på listan.

2. Greedfall

Greedfall blev för mig det balsam som smått lindrade mitt smärtsamma craving efter ett nytt Dragon Age. Äntligen fick jag en bra karaktärseditor, intressanta relationer och lite fighting med magi! Om man gillar Dragon Age, Pirates of the Caribbean och en intressant historia är det verkligen precis i rätt målgrupp. Även om spelet hade en del märkliga buggar och en brist på texturer för ett så pass stort spel hade det både hjärta och själ.

1. Concrete Genie

Concrete Genie var en fullständig fröjd att spela och något som jag lätt kunde göra tillsammans med min familj. Det var vackert, roligt och blev en gemensam aktivitet på kvällarna. Det spånades fram lösningar på pussel, det döptes andar (trots att det inte fanns något stöd för det i spelet) och valdes horn och svansar för glatta livet. Förutom att det var kort och hade ett abrupt paradigmskifte en aning sent i spelet var det min absolut mest njutsamma spelstund i år!

Hedersomnämnande

Förutom de rent klassiska konsolspelen vill jag ge en liten shoutout till det spelet jag spelat absolut mest i år, om jag ska vara helt ärlig. Assassin’s Creed: Rebellion är ett härligt litet mobilspel med tillräcklig mycket substans och tillräckligt lite störande mikrotransaktioner för att roa alla de där stunderna man har en minut över under en normal dag. Du samlar på dig berömda assassiner (Ezio FTW), löser uppdrag och mördar folk, allt i ett härlig chibiformat. What’s there not to like?

Look at those cute, cold-blooded killers!

Jag har några ”Åh-jag-skäms-för-jag-borde-ha-spelat”. Det är framför allt Control och Star Wars Jedi: Fallen Order. Jag har spelat lite gamla spel också under året, Final Fantasy IX, Divinity II och ska just sätta tänderna i The Return of the Obra Dinn (av en ren händelse Alexanders favoritspel från förra året). Så många spel, så lite tid.. Det som jag ser fram emot mest just nu är remaken av Final Fantasy VII, tätt följd av Psychonauts 2, Beyond Good and Evil 2. Jag läste en artikel som tyckte att 2020 verkade som ett rimligt släppår för Dragon Age 4, men jag vågar inte hoppas längre.

Gott nytt 2020!