Tio år av Mass Effect

För tio år sedan började det. Konfirmationen av att alla de möjliga miljöer och levande organismer som vi länge trott funnits där faktiskt gjorde det. Utforskandet av nya planeter, nya samhällen, och nya relationer mellan mänskligheten och andra livsformer. En chans att få leva ett liv på en plats som bokstavligt talat inte finns på denna jord. Jag talar givetvis om Mass Effect.

LÄS MER: 9Dragons, jag älskar dig

Det är ett spel som ligger mig och många andra varmt om hjärtat, vilket inte minst kan synas på mina tatueringar relaterade till spelserien. Man kan lätt konstatera att det första spelet introducerade mig till en helt ny värld – på fler nivåer än en – och det finns flera anledningar till varför jag fastnade för det som jag gjorde.

Den första anledningen, som förmodligen också är den mest självklara, är just flykten från vår egna planet och resan ut till universum. Vi har alltid varit omringade av alla möjliga världar och vi har alltid vetat om deras existens, men trots detta så har vi inga medel för att själva åka dit och se hur det ser ut med våra egna ögon. Genom Mass Effect så får vi smaka på hur det skulle kunna vara att interagera med de helt nya miljöer som finns därute och dess invånare. När jag för första gången steg ombord på rymdstationen Citadel och blickade ut över dess vy fick jag rysningar. Bara det var en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma – och spelet är smockfullt av miljöer som är minst lika tilltalande.

LÄS MER: Har du spelat… Blade Runner?

Att få uppleva de fantastiska vyerna som finns utanför vårt solsystem är inte allt som spelet bidrar med. Med en spelvärld så full av olika kulturer krävs en hel del bakgrundsinformation och story för att det ska kännas realistiskt, och det är ingenting som Mass Effect inte uppnår förväntningarna till. De karaktärer man stöter på och kan interagera stort med har sina egna bakgrunder, och detsamma gäller de olika folkslag som de tillhör och planeter de kommer ifrån. Vi får tillgång till all möjlig information om dem så som exempelvis religion, biologi, och militärhistoria – och hur tråkigt det än kan låta så görs det i spelet till något intressant, samtidigt som det verkligen kan bidra till den syn man får på olika karaktärer.

Bland annat får man veta att den mest stridssugna utomjordingsrasen ironiskt nog kämpar för att överleva, och detta på grund av en genetisk sjukdom som påverkar deras barnafödsel. Sjukdomen spreds genom ett biovapen vilket ämnade att hindra denna ras från att vara ett hot, och när jag hörde detta kände jag inte bara medlidande för dem, utan jag förstod även deras skepticism mot andra raser. Med tanke på att detta bara är en liten bit av all den information som finns i spelet så kan man lätt påstå detta: Mass Effect må inte klassas som realistiskt, men det känns ändå verkligt just på grund av allt arbete som gått in i att skapa trovärdiga historier och djupa karaktärer.

LÄS MER: Det stora svarta hålet i Star Wars Battlefront 2

Att man kan gå och kära ner sig i utomjordingar är också en del av spelet som gör det så otroligt underhållande. Bioware har en tendens av att kunna skapa karaktärer med så pass ingående personligheter att det är svårt att inte känna något för dem, även om det man känner är hat istället för något annat. Om någon för tio år sedan hade sagt till mig att jag skulle utveckla en förälskelse för en rymdvarelse och senare ge en reporter en högerkrok rakt i ansiktet för att hon var irriterande, så hade jag förmodligen sagt att det aldrig skulle hända… Men då hade jag haft fel.

Mass Effect har varit ett underbart sätt för mig att fly från vardagen, och om jag var tvungen att välja ett spel vars universum jag skulle kunna hoppa in i och leva i, så hade jag inte tvekat en sekund.