Sonic har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta, åtminstone ända sedan den där dagen för drygt 20 år sedan när jag med darrande fingrar öppnade fodralet till Sonic The Hedgehog och fick uppleva plattformsspelande på ett helt nytt sätt. För här var allt vad feta långsamma rörmokare hette utbyta mot en cool och supersnabb igelkott med massor av attityd. Det tog inte många veckor innan Mario för första och sista gången blev hotad som den okrönte konungen av plattformsspel och Sonic i sin tur blev snabbt synonymt med SEGA som varumärke.

LÄS MER: Dagen då EA gick över gränsen

Tyvärr höll det inte i sig speciellt många år och även om allas vår blå igelkott förblev en ”kändis” lyckades aldrig de senare spelen nå upp till samma framgångar som de första två-tre titlarna. Trots detta har SEGA ändå lyckats hålla sin maskot vid liv och vi har fått uppleva en hel del bra Sonic-spinoffs genom åren, men det senaste klassiska Sonic-spelet värd namnet var till för något år sedan Sonic Generations från 2011 som skapades för att fira minnet av seriens 20 års jubileum. Här användes en specialbyggd 3D-motor för att återskapa forna tiders spelkänsla med modern grafisk prakt. Enligt mig och många andra var detta ett rejält steg i rätt riktning, och när remixen Sonic Mania släpptes fem år senare var både folket och kritikerna lyriska.

Nu är vi då äntligen framme vid spelet som recension handlar om, Sonic Forces. Där Sonic Mania var en mix bestående av de bästa klassiska banorna från de första spelen, där pixelgrafiken ritats om i HD-grafik med bibehållen 16-bitars stil, är Forces ett spel i modern stil där man försökt pressa in nästan samtliga av alla olika bifigurer från seriens 25 åriga historia. Frågan är då naturligtvis vilket av spelen som förvaltar arvet på bästa sätt? Eller har de kanske båda en plats i historieböckerna?

Det första som slår en när man drar igång Sonic Forces är hur inspirerat spelets gränssnitt är av Persona 5, vilket faktiskt är något positivt. Allt ser väldigt modernt och häftigt ut, med stilrena typsnitt och en sparsmakad färgpalett. I takt med tidens anda kan man nu för första gången i ett Sonic-spel skapa sin alldeles egen karaktär. Valen är ganska begränsade till en början, du kan välja mellan ett flertal djur raser som faller inom seriens ramar, olika kläder, skor, handskar och huvudbonader.

LÄS MER: Playstation 5: Här är allt vi vet om Sonys nästa konsol

Allt du bär på kroppen är rent kosmetiskt och har ingen inverkan på Sonic Forces utan det är nästa nyhet för serien som står för den största förändringen. Där Sonic alltid har använt olika spins och hopp för att krossa sina motståndare, han här ”nöja” sig med olika vapen. Dessa kallas Wispons och är i kombination med din valda djurras det som har störst inverkan på hur du spelar Sonic Forces. Allt eftersom du spelar spelet låser du upp nya vapen och färdigheter. Det kan vara allt från att du behåller några ringar efter du blivit träffad till att du skjuter ut olika typer av skott med ditt vapen.

När du väl är nöjd med din figur börjar en förvånansvärt mörk och deppig historia, där seriens ärkeskurk Dr. Eggman tillsammans med några andra välkända elakingar tagit över världen och fångat in Sonic med hjälp av en ny förmåga vid namn Infinite. Det är här du och din nyskapade figur kommer in i bilden, för med seriens ursprungliga hjälte ur spel står allt hopp till dig.

Så börjar en ganska kort resa genom mängder av banor som huvudsakligen är baserade på klassiska förlagor. Gemensamt för nästan samtliga är att de kan springas igenom på under två minuter, vilket gör att det ofta känns som du spelar ett mobilspel i stil med Temple Run. Du behöver oftast bara styra lite åt höger eller vänster samt hoppa lite då och då för att krossa fiender alternativt skjuta dem med ditt vapen och vips är det över. Detta hade inte varit fullt så illa om inte Sonic Forces var så otroligt lätt, vilket gör att trots att jag spelar på svåraste läget oftast uppnår den högsta rangen redan vid första försöket. Visst kan man fortfarande jaga poäng och försöka mäta sig med de bästa i världen, då din bästa tid på varje bana laddas upp till servern, men det tror jag få orkar göra, speciellt då flesta av banorna är väldigt likartade och ganska trista.

Där finns dock lite ljus i mörkret, för varje gången du klarar en bana låser du upp mängder av nya kläder till din figur och när du besegrat en boss får du dessutom ett nytt vapen. Värt att nämna är också möjligheten att spela om valfri avklarad bana när du vill, antingen för att putsa på din egen bästa tid eller försöka slå ditt eget alternativt andra spelares poängrekord. Vid omspel kan du även ”hyra” någon annans karaktär eller använda någon av dina egna. Tyvärr gör varken nya vapen eller karaktärer speciellt stor skillnad, då allt går i ett rasande tempo utan att någonsin bli riktigt utmanande.

Trots att ”riktiga” Sonic gör ett gästspel och bidrar med lite klassiskt plattforms spelande  lyfter aldrig spelet ordentligt, vilket helt enkelt beror på att det har lagts för mycket fokus på att låsa upp nya kläder och trycka in så många av seriens karaktärer som möjligt. Om det hade lagts mer fokus på banornas kvalitet och givit spelarna mindre av ”på räls”-känsla, hade Sonic Forces varit en given succé. Trots en hel del minus är spelet ändå underhållande och fylld med kära återseende som Silver the Hedgehog, Vector The Crocodile, Shadow the Hedgehog och Metal Sonic. För ett äkta Sonic-fans är spelet underhållande nog för att köpas till fullpris, men för alla andra skulle jag nog rekommendera att vänta till spelet går ner i pris.

BETYG: 6/10