Att leva det faktiska livet i Sim’s 4

Jag har aldrig varit en stor The Sim’s-spelare. Visst har jag spelat delar av serien men jag var alltid mer av en Sim City-person i slutändan. Stadsbygge har alltid fascinerat mer än dockhusskötsel. När serien var ny och spännande testade jag både ettan och tvåan men del tre har jag helt missat. Detta är väl mest ett resultat av att jag också blev Mac-användare och därmed spelade mindre på dator. Som jag nämnt tidigare i bloggen hamnade det en Xbox One i hemmet tidigare i månaden och en av tjejens spelpassioner är just The Sim’s. Eftersom The Sim’s 4 ganska nyligen lanserats på konsol blev suget för stort för att inte införskaffa det och starta ett liv tillsammans i Willow Creek.

ANDRA BLOGGAR: Vikten av en bra spellängd

Med Sim’s 4 har Electronic Arts haft det goda omdömet att nästan göra en direkt portning av PC-versionen av spelet istället för att skapa en nerdummad och förenklad version för konsolanvändare. Detta gjorde beslutet att köpa spelet ganska enkelt. Visst har det gjorts vissa korrigeringar för att spelet skall fungera bättre med handkontroll men i överlag känns det som att spela på PC, även om det skall erkännas att Nathalie och jag tampades med kontrollerna till en början.

Jag tycker verkligen att Maxis lyckats göra en bra Sims-mall för hur invånarna skall se ut vid det här laget. Alla simmar har en cool design och är väldigt uttrycksfulla. Det är helt klart en tilltalande look. Så efter ha använt spelets hyfsat kompetenta Sim’s-editor för att skapa två attraktiva och modemedvetna tecknade versioner av oss själva var det dags för det stora projektet; att skapa en pompös version av vår egen lägenhet här nere i Malmö.

Såhär ser det ut hemma hos oss, fast det är inte en halv kilometer mellan vardagsrummet och köket. Layouten är densamma men volymen är uppblåst till det absurda. Det var egentligen omedvetet men vi var för långt in i processen innan vi insåg att proportionerna var åt fanders. Vi har t.ex. inget arbetsrum, ingen minibar eller middagsbord i vardagsrummet. Vårt faktiska hem består i princip av TV-delen, mitt arbetsbord samt bokhyllorna. Köket är en lyxig variant av verkligheten för även om det finns en kaffehörna är den inte avskild från resten av köket och har en egen vintage-design.

Jag är en skribent som ofta sitter vid datorn och väntar på inspiration och knappar ner ord medan hon är en aspirerande konstnär som står framför sitt staffli. Det första Nathalie såg till att göra var att våra simmar blev ett par för det kändes helt ärligt lite märkligt den första natten när Nathalies avatar lade sig i sängen och sen när min sim skulle sova gick det inte eftersom vi i spelet inte var ihop och därmed inte fick sova i samma säng. Det hela slutade med att jag fick sova på soffan. Detta åtgärdades illa kvickt.

Det är det här som varit spelets stora behållning för mig. Att få skapa en tolkning av verkligheten. Tjejen sitter just nu och inkräktar på en annans sims liv och det intresserar mig inte riktigt på samma sätt som att skapa oss själva och vår lägenhet. Det var en kul utmaning att försöka göra en så rättvis (men lyxigare) tolkning av vårt liv med de resurser som spelet erbjöd.

Apropå det så händer det ganska ofta att jag frågade Nathalie om möjligheter. ”Kan man göra så?”, ”Finns det en sån?”. Svaret blev oftast ”Ja, men i expansionerna” så det lutar väl mot att det kommer bli lite expansionsinköp i framtiden för att skapa en mer korrekt och kul version av vårt hem. Det skulle inte heller skada om det började bo ett djur eller två i huset. Det är inte vår nuvarande verklighet men däremot helt i linje med framtidsplaner.

Det har varit allmänt kul att återvända till spelserien efter såhär lång tid. Spel är alltid roligare att spela ihop med någon som är genuint engagerad. Jag brukar säga att entusiasm är smittsamt och så är situationen även med The Sim’s 4. Sen att det är ett perfekt sätt för mig och Nathalie att spela ihop gör ju inte saken sämre. En delad upplevelse är en bättre upplevelse, vare sig man har en plumbob ovanför huvudet eller ej.