En dos av Little Nightmares och en nypa Unravel blandat med ett gäng andra sidoscrollande indie-spel. Ja, det går inte direkt obemärkt förbi var spelstudion bakom A Juggler’s Tale fått en stor del av sin inspiration. Genom små pyssliga 2D-banor tar sig vår lilla marionetthjältinna fram i en flykt från den dockteater hon levt i. Hon låses in i en bur varje natt efter sin bejublade föreställning och bestämmer sig en dag för att fly vilket resulterar i en berättelse som är både gripande och fin. Det är ett kort (väldigt väldigt kort) och spelmekaniskt rätt simpelt spel som ändå lämnar ett bra intryck när eftertexterna rullar efter mina två spelsessioner.

Jag tar främst med mig ett par beståndsdelar från denna lilla sagan: den visuella presentationen lyckas beröra på alla vis med fina miljöer och detaljer. Det är en fröjd för ögat att styra vår lilla marionett genom dessa landskap med sina fina färger och ljussättning. Det är också en rätt mysig berättelse om frihet som berättas på ett snyggt sätt, men även om banorna är fina, ganska pyssliga och underhållande hade man kunnat utnyttja konceptet att det faktiskt är en marionettdocka, med sina trådar, så betydligt mer. Det känns som här finns mycket outnyttjad potential. Här finns en del pussel där man fastnar i just dessa trådar och måste lista ut hur man ska ta sig runt, men spelets alla pussel är rätt sparsmakade, både i antal och pysslighet. Det är knappt en handfull sådana som känns lite extra smart designade, men oftast är det den klassiska ”dra i en spak eller flytta en låda”. Det är lite synd, för jag älskade verkligen att vistas i miljöerna och att ta mig igenom dem och hade gärna stött på lite mer utmaning som fått mig att stanna kvar.

En del jaktsekvenser och några boss-strider bryter av, en berättarröst som så gärna vill se att dockan misslyckas ackompanjerar större delen av spelet och får lite kritik för att vara lite väl tjatig. Å andra sidan förhöjer musiken den redan fantastiska stämningen och det är så fantasifullt överlag att man ofta blir glad över allt som sker längs vägen. Alla scenarion byts av i en resa som sker i ett rasande tempo. Som helhet är det rätt kort och lite bitterljuvt men samtidigt ett bra exempel på hur ett spel kan vara fantastiskt underhållande hela vägen och mixa gameplay med en mysig visuell stil på allra bästa vis.

Det är hursomhelst synd att spelet inte tar ut svängarna mer gällande pussel och det känns ofta som att det saknas något för att putta det över till det minnesvärda; där exempelvis Little Nightmares har sin skräck att luta sig mot med läskiga karaktärer och minnesvärda möten så passerar A Juggler’s Tale mer obemärkt förbi, dock inte utan att vara väldigt mysigt den korta tid man har tillsammans med det. En liten förtrollande marionett som snabbt sprattlar till, men som glöms bort efter föreställningen och läggs tillbaka i lådan.