Anthill
Ett åtta år gammalt mobilspel levlar upp till Switch för denna porten av Anthill. Nu blir det färgglatt RTS-handhållet för hela slanten, så docka ur ditt Switch (personligen för första gången) så ska vi se om du kan dra ditt strå till stacken.
STRÅN FRÅN PLAYER 1-STACKEN: Speciella stunder: Abrupt slut i Broken Sword: The Smoking Mirror
Hur du spelar är easy peasy: Dra ut en linje från stacken och välj sedan vilken myra du vill ska dit. Enkelt eller hur? Synd bara att du kommer bli attackerad från alla håll och kanter av en myriad av kryp i alla former. Flygbombare, artillerikryp som beskjuter dig på avstånd, bepansrade skalbaggar, självmordsbombande myror, m.m, osv. Allt i skogen är ute efter att döda dig och det är ditt jobb att skydda din drottning.
Det finns fyra sorters myror för dig att nyttja: Arbetaren, Soldaten, Spottaren och Flygaren. Arbetaren är din myrstacks ryggrad och samlar ihop dina resurser i form av larver och skal från döda insekter. Soldaten står för närstriderna vid frontlinjen. Spottaren har en projektil i form av frätande saliv som kan uppgraderas till att slöa ner fiender. Till sist har vi flygaren som bombar vart du vill med sina luftburna bomber. Likt Spottaren har alla myrorna sina egna uppgraderingar i form av extra bärstyrka, tuffare armering eller större bombyta.
SPEL MED STOR BOMBYTA: The Surge 2
Nivåerna har korta humoristiska intron som ger en lite smårolig inramning och bryter välkommet upp de snarlika banorna. De olika myrorna retas och slänger glåpord om varandras ”valda” karriärsbana. Till exempel ges en inte så subtil jabb mot orättvisa arbetarförhållanden där Arbetsmyran ber om mer mat till sina kamrater och Drottningen hävdar att det är omöjligt, efter att hon lovat dem vad som helst efter en seger. Soldatmyran är överdrivet lojal, trögfattad och har solklart Napoleonkomplex. Spottarmyran är tysk av någon anledning? Och Flygarmyran är tagen direkt ur vilken Errol Flynn-roll som helst med sin första-världskriget mundering och äventyrslusta.
Ett smärre problem jag stötte på ibland var att skärmen inte riktigt scrollade om jag behövde dra en linje som var utanför min synradie. Detta försvårade att smidigt kunna skicka ut några myror för att hämta de ädelstenar som ligger ute på banan som extrapoäng. Om detta bara var för poängens skull hade det inte stört mig så mycket, men då din poäng bestämmer hur många uppgraderingar du kan få för en bana så kunde det bli irriterande.
Annars är det inte så mycket mer att säga om spelet. Om du gillade det på mobil kommer du antagligen gillade det nu med. Anthill är ändå en angenäm spelupplevelse med tower-defence-esque gameplay, lite resurshantering, och RTS:ande på ett hörn som lämnar ett trevligt, om inte långvarigt intryck i slutänden.
Kommentarer