Blacksad: Under The Skin

Jag hade stora förhoppningar när jag startade Blacksad: Under the Skin. Som stort serietidningsfan, med en särskild fäbless för mörka, vuxnare historier, så verkade det verkligen som en god kandidat för ett deckarspel med en noir-twist. Kunde det kanske till och med vara något för mig som älskade ett annat noir-äventyrspel, det magnifika Grim Fandango?

MER OM GRIM FANDANGO: Grim Fandango – den mexikanska svanesången

Min besvikelse infann sig redan innan jag ens börjat spela Blacksad. Vid första uppstarten var jag förvånad över de långa laddningstiderna, men det skulle jag kunna leva med, om det är begränsat till själva uppstarten. Men de långa laddningstiderna förföljde mig genom spelet. Det tar minst en halv minut att ladda in en ny scen. Det tog så pass lång tid att ta sig in i menyn att jag trodde spelet hade kraschat. Jag började leta på nätet efter mer information och insåg att utvecklarna var medvetna om problemen. Så pass medvetna att de gjort en så kallad ”Day One Patch”. Det betyder att de vetat om problemen men skeppat ett buggigt spel, för att sedan kunna patcha upp det när folk väl installerat det på sina maskiner. Inte världens bästa lösning, men likväl en inte helt ovanlig sådan.

”Kan vi prata om saken istället?”

Min förvåning övergick till förfäran när jag insåg att inte ens patchen hade räddat det här spelet. För det hade verkligen förtjänat en egen räddare i nöden. Blacksad: Under the Skin är en berättelse om en privatdetektiv i en värld fylld av antropomorfiska karaktärer. Det betyder att de är människor men med djurlika drag. Huvudkaraktären John Blacksad är en katt, medan det figurerar gorillor, antiloper, noshörningar och många fler djurarter. Det är en intressant värld, och en spännande historia om en död gymägare och en försvunnen boxare. I ett 50-talets New York följer Blacksad ledtrådar, intervjuar servitriser, uteliggare och släktingar. Han undviker arga makar från tidigare fall och samlar filmisar i ett album. Det är ett snyggt spel och en väldigt sammanhållen värld, som håller sig troget källmaterialet.

ANDRA SPEL BASERADE PÅ SERIETIDNINGAR: Marvel’s Spider-Man

När min förvåning övergick till förskräckelse och till sist landade på förtvivlan, berodde det inte på kvaliteten på spelets innehåll. Det handlar helt och hållet om de tekniska förutsättningarna. Även med patchen är laddningstiderna, även om de är något kortare, helt oacceptabla. Jag fastnar i dialoger. Spelet fryser. Om jag ställer en specifik fråga till en karaktär kommer jag aldrig ur scenen utan måste starta om. Även kontrollerna är sega. Blacksad rör sig runt på skärmen som om hans skosulor var täckta av sirap. Det kanske ska bidra till det något sävliga filmnoir-stuket, men skapar bara ännu mer frustration, något det här spelet verkligen inte hade brist på sedan tidigare.

Förutom det vanliga peka-och-klicka-förfarandet i den här typen av spel kan man även gå över till Quick Time Events. QTE ger dig möjlighet att använda snabba reflexer för att ta dig genom akuta situationer. Som när till exempel redan nämnda make försöker ge dig på truten över att du tänker avslöja hans otrohetsaffär. Med frugan som kund kan man tycka det självklart, men spelet ger dig möjlighet att välja din egen väg. Det är egentligen det bästa med spelet och under menyn finns valet ”Your Blacksad”. Det visar hur dina val format just den här versionen av John Blacksad. Är du kvicktänkt? Moralisk? Blödig eller tuff?

New York, om New York hade varit befolkat av djurmänniskor.

Sammanfattningsvis finns det ett bra spel i Blacksad: Under the Skin. Problemet är bara att det är så trasigt att man bara kan se det skymta fram ibland, som genom en grötig dimma. Vänta, skymtade jag en intressant historia? Nej, nu frös spelet. Fanns det inte ett skimmer av kul gameplay där? Nej, för nu tog min livslust slut efter laddningstiden för scenen. Äventyrsspelsfantaster, ni tar er an det här spelet på egen risk. Det största mysteriet i Blacksad: Under The Skin är ändå hur man ens kunde släppa ett så här brutet spel.