Call of Duty-serien är lite som en kebabpizza. Den smakar ungefär lika gott varje gång och man blir alltid rejält tillfredsställd, men det är inte precis gourmetmat. Årets utgåva, Call of Duty: WII, är inget undantag, för här bjuds vi på en bombastisk kampanj, ”back to basic”-multiplayer, en social hub och massor av nazistzombies. Vad som utan tvekan uppskattas, är det faktum att det åter vankas gammalt hederligt köttande a’la andra världskriget. Ett smart drag av Activision, då många börjat tröttna på framtidskrig. Dessutom ger det sköna vibbar för alla oss som älskade det gamla fina Call of Duty 2, av många ansett som ett av de bästa i serien.

LÄS MER: Det stora svarta hålet i Star Wars Battlefront 2

Men mycket har hänt sedan de första delarna kom ut, inte minst rent grafiskt. För även om Battlefield är mer realistiskt, har CoD-spelen en speciell charm som i det närmaste skulle kunna liknas vid semi-realistisk. Fördelen med det är att vi lättare kan förbise när ett ansikte eller en animation inte känns korrekt eller äkta.

Karaktärerna i Call of Duty: WII – en skara brokiga stereotyper

Dessutom har de verkligen lyckats skapa ett mustigt grafiskt uttryck i Call of Duty: WII som ger den rätta actionfilmskänslan. I kombination med lyckat röstskådespeleri, pampig musik och schyssta ljudeffekter, så är det svårt att inte ryckas med i historian om ett gäng unga mäns tuffa månader i slutet av andra världskriget. Huvudpersonerna är en ganska brokiga skara av stereotyper som förenklar processen för oss spelare, genom att säkerställa att vi redan från ruta ett vet vem som är vad. Trots detta lyckas historien beröra en aning, främst då vi bjuds på bra skådespelarinsatser, men även tack vare en finslipad historia med bra variation.

Kampanjen är uppdelat i ganska korta kapitel, där spelbara sekvenser blandas med filmsnuttar och ett väl tilltaget antal checkpoints. På sedvanligt vis kryddas det hela med Quicktime-events, där du ska föra en cirkel in i en lite större cirkel och trycka på en knapp, smyguppdrag där du får leka Sam Fischer samt svettiga uppdrag under tidspress.

MISSA INTE: recensionen av Super Mario 3D World

För att kittla spelarens nerver är din hälsa inte längre något som fylls på automatiskt i Call of Duty: WII, utan nu gäller det att ha nog med läkemedelspaket, annars dör du rätt snabbt om du är oförsiktig. Under de cirka sex timmar som det tar att spela igenom äventyret får du uppleva mängder av mäktiga strider, gastkramande kurragömmalekar, otaliga tragiska människoöden och en rejäl dos grabbig humor.

Patriotisk konst och sociala hubbar

Hur bra kampanjen än är anser ändå de flesta att huvuddelen är multiplayer, vilket märks tydligt då där finns otroligt mycket att hitta på. Nytt för i år är en social hub i form av en militärbas, där kan du och andra spelare spatsera omkring och besöka olika militära instanser som postkontor, biografer eller rekryteringen. Där finns även olika uppdrag som du kan anta mot diverse former av belöning. Det ger lite mer känsla av att ta del av något större, än det vanliga ”tryck och välj i menyer”-upplägget. Dessutom är hela denna delen väldigt fint gjord, med olika NPC:s att prata med, coola tidstypiska målningar med patriotisk konst, dueller spelarna emellan, ja till och med ett gäng arkadmaskiner med retrospel.

När du fått nog av att socialisera kan du snabbt och enkelt kasta dig in i någon av de olika multiplayer-lägena som erbjuds. Precis som i de tidigare spelen finns det massor av möjligheter att låsa upp vapen och skapa din egen personliga stridsmaskin, men själva striderna i sig är betydligt mindre extrema än de senaste delarna i serien bjudit på. Borta är tio meters hopp och förmågan att springa på väggar. Enbart en fördel enligt mig, för nu är det mer taktik än parkour som gäller!

Som traditionen bjuder återkommer Zombie-läget med bravur, för vad kan väl vara bättre än att förinta slemmiga nazizombier som snackar tyska?! På menyn står bland annat en hel liten ”mysig” kampanj full med galna tyska vetenskapsmän som försöker skapa en hel arme av köttätande odöda, ditt uppdrag är naturligtvis att stoppa eländet. Om det blir för litterärt finns även denna gången ett läge där du kan utrota zombier som kommer i större och dödligare vågor, ju fler du lyckas döda. Om du har vänner som också hatar zombies kan ni göra sällskap och njuta av lite kamratligt slaktande.

Det är nästan omöjligt att inte bli mätt och belåten efter ett sådant här skrovmål.

Smaklig strid!

BETYG: 8/10