Concrete Genie
En ensam pojke. En övergiven stad. Ett gäng mobbare. En magisk pensel. Mitt staffli är på plats och med paletten i hand är jag redo för att bidra till skapandet av Concrete Genie, ett av årets mest intressanta spel som ber dig fylla i dess kanvas.
Ash är en mobbad och ensam pojke som vandrar runt i sin gamla hemstad Denska med sitt ritblock. En tidigare händelse, som man får veta mer om längre fram i historien, har fått alla att flytta ifrån Denska, som har förfallit i mörker och rost. Ash ensamhet och nostalgi över den gamla hemstaden får honom att återvända, men det gäller även ett gäng andra ungdomar. Gänget mobbar Ash, trakasserar och slår honom, och i början av spelet snor de hans block och river sönder det och låter hans teckningar spridas med vinden. Alla fantastiska motiv och figurer som Ash skapat yr över hela stan, och Ash behöver nu försöka få tillbaka dem. Men då händer något märkligt. Sidorna börjar lysa och ingjuts med liv. Äventyret kan börja.
MER NYA RECENSIONER: Yooka-Laylee and the Impossible Lair
Concrete Genie är spelstudion Pixelopus andra spel. Precis som deras tidigare spel Entwined från 2014 är Concrete Genie ett påhittigt undersökande efter nya sätt att se spel och nya mekaniker. I Entwined spelade man för att återförena en fågel och en fisk, genom att använda de analoga spakarna för att styra de båda vännerna.
Pixelopus är en Sony Interactive Entertainment-ägd studio, vilket gör att de har mycket muskelkraft och resurser att utforska intressanta koncept, som till exempel ett spel som handlar om att måla en hel stad till liv igen. Concrete Genie tillkännagavs på Paris Game Week 2017 med ett tänkt släpp 2018. Spelet blev dock inledningsvis försenat till våren 2019 och sedan ytterligare framflyttat till hösten samma år. Efter att ha spelat det kan jag se varför de behövde den extra tiden, och studion har tveklöst använt den väl. Spelet släpps exklusivt till Playstation 4, och det känns att det är skräddarsytt för DualShock 4-kontrollen.
När Ash står inför utmaningen att hitta alla sina teckningar får en av dem liv. En stor självlysande ande, som döps till Luna, visar Ash att han genom att ta de designer han redan skapat i sitt block, kan bringa livet och ljuset tillbaka till Denska genom att måla väggarna med vackra mönster. Rent tekniskt gör du det genom att använda rörelsesensorn i handkontrollen. Du väljer vilket mönster du vill måla, oftast något från naturen, och använder höger trigger för att sedan röra en cirkelmarkör över skärmen. Dessutom används högtalarna i kontrollen, så du kan höra vinden susa genom gräset, åska eller fågelkvitter beroende på vad du målar. Efter en inledande instruktionsdel och en del träning kan man bli riktigt slängd på att skapa fantastiska väggmålningar med några enkla penseldrag. Det är inte bara vackra färger, de är dessutom självlysande och animeras när de är klara. Det är helt enkelt förtjusande vackert.
Stalltips: Om du har problem med att styra, finns möjligheten att invertera X- och Y-axeln under inställningar i spelet, det kommer antagligen att hjälpa.
TIDIGARE PÅ SAMMA KANAL: Concrete Genie får ny trailer och blir hösttitel
För att hjälpa dig måla skapar du olika hjälpredor, eller andar, som följer din väg genom staden. Genom att välja mellan olika färdiga byggelement så som kropp, horn och öron avgör du hur du vill att dina andevänner ska se ut när du rusar runt längs stadens många väggar. Du får en nästan känslomässig anknytning till dina andar, och de går att interagera med. Du kan kittla dem på magen och spela boll med dem. Skulle du få för dig att måla ett regnoväder, kan de ta dina målade blad och använda dem som paraplyer. Det känns verkligen som om de är en blandning mellan ”Min granne Tortoro” och ”I vildingarnas land”. Andarna har dessutom tre olika attribut; eld, elektricitet och luft, och de kan hjälpa till att lösa pussel på olika sätt.
I motsats till dina hjälpsamma andar kommer dina framsteg att blockeras av mobbarna. De kommer att vara i vägen, ta dina saker och, om de kommer ifatt dig, slänga ner dig i en soptunna. En del av spelet är att undvika att hamna i deras klor, men inte så stor del. Det här är inget spel om smygande, utan mer ett konstnärligt pusselspel med en del 3D-plattformselement. Det är ett spel som lämpar sig att spela tillsammans med andra, och jag äventyrade omkring i Denska tillsammans med min tioåriga son.
Vi kom överens om motiven, hjälptes åt att hitta vägar och döpte kärleksfullt våra andar. Miss Lilypad var vår favorit. Min son drogs till spelet när jag satt och spelade utifrån en av spelens starkaste attribut, att det är bedårande och skönt för ögonen. Märkligt nog bland alla vackra miljöer och gulliga andar är just människorna inte så tilltalande, med sin lite ryckiga animationsstil för ansiktsuttrycken. man kan säga att de har en viss stop motion-kvalitet.
OM DU VILL HA MER STORY: Astral Chain
Under spelets gång får du tillfälle att på magiskt vis få insyn i mobbarnas bakgrundshistorier. För min del kändes det som klassisk ”mobbarna är kanske också människor som har det svårt”-retorik. En retorik som jag, som själv har erfarenhet av mobbing, har svårt att svälja. Därför känns det också befriande när Ash själv säger: ”Jo, men det är väl ingen ursäkt.” Nej, Ash, det är det verkligen inte. Just mobbningen och utanförskapet är en av spelets svagare beståndsdelar, där en ganska uttjatad historia om mobbning får sin självklara upplösning. Det är inte en dålig historia men inget att skriva hem om heller.
Det är via sin mekanik och design som Concrete Genie briljerar, och gör det med råge. Det är ett spel som inte heller är dunderlångt. Jag spelade själv igenom det på en ungefär tio timmar, men när jag var klar ville jag genast spela om det, eller lura någon annan att göra det så jag kunde få se på. Det har dock ett annat problem också, och det är själva tempot på historien. Det sker nämligen en rejäl tempoförändring ungefär tre fjärdedelar in i spelet som introducerar helt ny funktionalitet och nya spelmoment. Det är toppen, men sker lite pang på rödbetan.
Jag som tidigare blivit lite trött på att måla vägg efter vägg, hade gärna sett en mer gradvis introduktion till mer funktionalitet än att bara få det slängt i knäet i sista rycket. Spelet gav mig lite tid att vänja mig vid de nya reglerna och jag behövde verkligen få in lite vana inför själva finalen för spelet. Jag hade faktiskt även lite problem med svårighetsnivån och experimenterade med att ändra nivån i menyn. På ”Normal” svårighet var det utmanande men inte omöjlig, men skulle varit svårt för våra yngre spelkompisar. Om man däremot ställer om till ”Lätt” är spelet istället alldeles för enkelt för en van spelare men kanske helt rätt för barn som älskat att måla väggar och leka kurragömma med andarna.
Concrete Genie är, trots lite mindre skavanker med förutsägbar berättelse och lite tempoproblem, ett av de mest påhittiga och snygga spel jag någonsin spelat. Jag hade fantastiskt roligt med de vilsamma målningsmomenten och lite mer actionbetonade plattformsdelarna. Det är ett kvalitetsspel, stabilt och buggfritt, med innovativa kontroller och ett vackert estestiskt språk. Det är helt enkelt ett toppenspel och väl värt att lägga sina surt förvärvade slantar på. Det enda problemet är att jag nu vill ha en egen självlysande ande på min vägg för jämnan.
Kommentarer