Rougelite börjar sakta men säkert bli en alltmer lockande genre för mig, verkar det som. Och kortspel är ju kul. En kombination av de två måste väl ändå träffa mitt i prick – eller?

I det turordningsbaserade kortleksbyggarspelet Fights in Tight Spaces, som utseendemässigt påminner litegrann om Superhot, antar du rollen som den ansiktslöse Agent 11. Av någon nonsensanledning jag inte minns uppmanas denne av sin uppdragsgivare att ge sig ut i världen och slåss med folk.

Agenten placeras således mitt i ett rum där golvet består av ett rutnät. Strax därefter dimper också en handfull fiender ner. Sedan är det upp till mig som spelare att med hjälp av en hand om sex kort förflytta och attackera med huvudkaraktären för att göra ner mitt motstånd. Korten i min hand motsvarar handlingar såsom knytnävsslag, sparkar, blockeringar och förflyttningar. Jag kommer inte gå in i detalj på exakt vad alla kort gör men de olika handlingarna varierar bland annat i avstånd, skada, huruvida fienden förflyttas av attacken, osv.

I grunden har jag tre momentum-enheter och dessa bestämmer hur många handlingar jag kan göra på samma tur. De olika korten kostar olika mycket momentum, vilket innebär att antalet handlingar under min tur kan variera mellan allt från ett till det antal kort jag har på handen beroende på hur väl jag planerar. Får jag slut på momentum eller vettiga handlingar måste jag inte spela resterande kort utan kan slänga min hand. Utöver detta finns det starkare kombo-attacker som kräver att jag har gjort ett visst antal vanliga attacker innan jag kan använda dessa.

FLER GENRE-ENLIGA SPEL: Speciella stunder: Oskuldens seger i Slay the Spire

Fights in Tight Spaces har sex olika uppdrag som låses upp allteftersom tidigare uppdrag klaras av. Det hela börjar med ett träningsläge där spelets grunder gås igenom och strax därefter öppnas det första ”riktiga” uppdraget upp. Tyvärr har jag inte lyckats låsa upp några av de senare uppdragen.

Uppdragen har i sin tur flera banor som består av varsitt rum med ungefär tre till sex motståndare. Genom att klara banorna får jag fler kort att lägga till min lek. Efter vissa banor får jag dessutom möjligheten att välja vilken bana jag vill gå vidare till – ungefär som i Lylat Wars (Star Fox 64). Med jämna mellanrum kan jag välja mellan att gå till gymmet, där jag mot en summa får uppgradera ett eller flera av mina kort, eller till en vårdenhet för att hela mig.

Till hjälp att klara uppdragen finns fyra olika kortlekar som representerar varsin spelstil: balanced, counter-striker, aggressive och trickster. Liksom uppdragen låses dessa lekar upp allteftersom, men eftersom jag i skrivande stund endast har låst upp en utöver startleken vet jag inte riktigt vad som krävs för att låsa upp resten.

DU HAR VÄL INTE MISSAT VÅR GLADLYNTA ARTIKELSERIE: Saker som gjorde oss glada – vecka 11

Anledningen till detta är enkel: det här är ett svårt spel. Utöver att röra mig runt i rummen och dela ut skada måste jag också vara noggrann med att inte alltför ofta släppa garden, då min egen hälsa är dyrbar och inte regenereras mellan banor. Alla beslut måste tas i noggrann beaktning. Borde jag försöka göra så mycket skada som möjligt eller ska jag försöka undvika? Borde jag hålla mig passiv och blockera eller ta skada och kontra? Är jag däremot för långsam och tar för många turer på mig går jag miste om den bonusbelöning som jag är i stort behov av för att antingen uppgradera mina kort eller återfå full hälsa. Med lite tur kan jag dock lyckas spela ut motståndarna mot varandra (med hjälp av friendly fire) eller knocka dem utanför banans rutnät och på så vis slippa dränera deras hälsa fullt ut. Det är minst sagt många parametrar att behålla i minnet.

Spelets tutorial är lite för kort och genomstressad för min smak med tanke på att det är så många aspekter att hålla reda på. Ett par timmar in känner jag fortfarande inte riktigt att jag kan hålla allt i huvudet. Trots att jag försöker missberäknar jag titt som tätt hur mycket mitt kombovärde kommer öka eller hur mycket skada jag kommer blockera vid nästa attack. Det sätter sig liksom aldrig.

Eftersom jag heller inte lyckas klara det första uppdraget och därmed aldrig låser upp kommande uppdrag förblir spelet också lite för ovarierat för min smak. Att nöta samma inledande fyra-fem banor med bara två olika kortlekar blir snabbt ganska monotont. Det är möjligt att Fights in Tight Spaces så småningom utrustas med fler kortlekar och lättupplåsta uppdrag, men i dess nuvarande form är det på tok för komplicerat och enformigt för att jag ska ha tid och tålamod för att fortsätta spela det.