I Första gången vågar vi oss på spelserier som vi aldrig har spelat förut. Du kommer att läsa våra förväntningar och fördomar innan, och facit efteråt på hur det blev i verkligheten. Den här veckan sportar Martin för första gången med Mario, i Mario Tennis Aces och Mario Golf: Super Rush.

Tankar innan:

Toadette dök upp för drygt 20 år sedan (i Mario Kart: Double Dash från 2003), men Nintendo har aldrig direkt strösslat oss med spel där hon är spelbar: det har varit ett Mario Kart här och något enstaka Mario Party där. Men när Nintendo Switch släpptes var det plötsligt någon på Nintendo som insåg vilken guldgruva till charmknytte de satt på. Förutom hennes stora stund som spelbar hjältinna i Captain Toad: Treasure Tracker har hon även varit spelbar i ytterligare sju Nintendo Switch-spel: de tre 2D-plattformspelen New Super Mario U Deluxe, Super Mario Maker 2 och Super Mario Wonder, kartparadiset Mario Kart 8 Deluxe, den här höstens Super Mario Party Jamboree, samt de båda sportspelen Mario Golf: Super Rush och Mario Tennis Aces. Vilket har lett till att jag tagit steget och första gången har spelat ett Mario Golf och ett Mario Tennis!

Vad förväntar jag mig av spelen?

Toadette, mycket Toadette! Samt andra sköna och knasiga karaktärer från Svampriket, i sköna och knasiga miljöer. Och naturligtvis den fläckfria, beroendeframkallande spelmekaniken och sköna stämningen som vi alltid förväntar oss från Nintendos spel – vare sig de skapat dem internt eller producerat dem i samarbete med en extern studio.

Varför valde jag just Mario Golf: Super Rush och Mario Tennis Aces?

De är de enda spelen i de båda spelserierna som finns till Nintendo Switch, och Toadette är spelbar i båda spelen.

Hur var spelen i verkligheten?

Båda spelen var roligare, mer välfyllda och innehöll mer Toadette än jag hade förväntat mig! Framför allt i Mario Tennis var Toadette-faktorn skyhög, med en Toadette med ett vansinnigt självförtroende på banan, och att se halva läktaren full av tokiga Toadette-fans med rosa T-shirts och flaggor med sin idols symbol på var onekligen en syn jag inte kan se mig mätt på.

Mario Golf är förstås inte publiken lika nära inpå händelserna – ja, man ser dem inte alls, man får bara veta att de finns där – men i spelets matiga kampanj, där man får äventyra och testa på golflivet som sin Nintendo Switch-Mii, så får man bo i samma hus som Toadette (!) och man får till och med goda råd av henne. Det hade jag inte förväntat mig!

Om vi nu ser bortom Toadette-faktorn, vad kan då ”normala” spelare förvänta sig? Först och främst är båda spelen, rent spelmässigt, en dröm att spela. Både Mario Tennis och Mario Golf har ett extremt tydligt spelargränssnitt, och god bandesign, och det är aldrig oklart vad man ska göra eller hur man ska göra det. Och man vill hela tiden spela vidare — hur man kan inte det när designen är så färgglad och klockren, det finns alltid något nytt bakom nästa hörn? Huvudmenyerna är fyllda av saker att göra och det finns spelmässigt inte något att klaga på – så det är svårt att tröttna. Speciellt om man spelar båda spelen samtidigt, och kan byta till det andra spelet när man börjar bli lite mätt på det ena. De båda är så pass olika när det kommer till spelmässigt upplägg att de kompletterar, snarare än tar ut varandra.

En rudimentär uppfattning om reglerna, och poängräkningen, i tennis och golf är förstås en fördel innan man börjar spela, men i övrigt är båda spelen – som vanligt i Svampriket – nybörjarvänliga och man kommer snabbt i gång. Reglerna i Marios egna varianter av golf och tennis är ofta tokiga, men samtidigt roliga, och trots alla knasigheter det bjuds på är de lätta att förstå.

I båda spelen finns det mängder av karaktärer från Svampriket att välja på, och det är kul att spela tennis som den lika eleganta som spejsade Rosalina eller spela golf mot den kanske inte helt gentlemannamässiga Wario. Alla karaktär i båda spelen är upplåsta redan från början – vilket är en fördel om du och dina vänner genast vill kasta er in i multiplayer-läget (och det vill ni ju). Däremot måste du låsa upp de flesta av banorna – detta gäller i båda spelen — genom att spela igenom respektive single-player-kampanj. Att låsa upp nya banor är förstås viktigare i ett golfspel än i ett tennisspel, där alla banor har samma form. Självklart finns det mindre spelmässiga skillnader mellan banorna i Mario Tennis Aces, men framför allt är skillnaden estetisk. Å andra sidan är den estetiska skillnaden på banorna i Mario Tennis Aces enorm. Men i Mario Golf: Super Rush är det ren lycka varje gång man låser upp en ny serie banor, eller kommer åt ytterligare knasiga sätt att spela golf på.

Det är inte bara golf på landsbygden.

Tyvärr har jag inte fått tillfälle att testa att spela mulitplayer i de båda spelen under de här veckorna, då mina har haft mindre viktiga saker för sig, som att studera och dejta tjejer, men jag ser verkligen fram emot att spela fyra spelare på samma bana i Mario Tennis Aces inom en snar framtid. Att spela fyra spelare i Mario Golf kanske också är kul, men känns aningen mer vådligt med tanke på spelets upplägg…

Vad tyckte jag efteråt?

Ja, som undertiteln ”Super Rush” antyder är det inte alltid det lugna, stillsamma livet på golfbanan som gäller i Mario Golf till Nintendo Switch. Flera av spelsätten går på tid, så att istället för att elegant teleporteras till platsen där golfbollen slog ner för att spela nästa slag, och sedan ta all tid i världen på sig om man vill, så får man vackert springa dit över banan, medan klockan tickar ner, och sedan slå nästa slag snabbt som attan. För dina motspelare spelar nämligen samtidigt som dig, på samma hål, och kommer således rusande vid din sida, som i vilken hetsig hinderbana som helst. Jag kan tycka att detta är kul ibland, som en omväxling mot den mer stillsamma formen av golf, som förstås också finns representerad, men tyvärr blir denna ”speed golf” ibland mer stressande än underhållande.

Båda spelen bjuder alltså på en single player-kampanj, där du låser upp nya banor för muliplayer-lägena. I Mario Tennis Aces spelar du som Mario (med Toad som din sidekick), i Mario Golf: Super Rush som din egenskapade Mii-karaktär. Storyn i Mario Tennis är tok-knasig redan från början – med en kidnappad Luigi, mörka krafter och rädda-världen-genom-tennis-uplägg, medan storyn i Mario Golf inleds lugnare och är närmast realistisk inledningsvis. Som golfnybörjare får du träna och spela nybörjarturneringar, som i vilket golfspel som helst. (Och bo i ett hus tillsammans med andra hoppfulla golfamatörer, inklusive Toadette.) Halvvägs in blir det dock en helt annat historia – med att rädda världen från någon tokig ondska och allt det där – som tar över. Lite synd tycker jag som uppskattade den jordnära upplevelsen med att utbilda sig till golfproffs i Svampriket, med allt vad det innebär av träning i godan ro och mer vardagliga händelser på landsbygden. I Mario Tennis är det däremot ”rädda världen genom att spela tennis” som gäller redan från början, med hej vilt skiftande miljöer, alla möjliga tokiga typer från Svamriket som snart passerar revy, på och utanför tennisbanan. Alla vill spela tennis med dig för att lösa någon konflikt eller helt enkelt låta dig passera förstås. Vilket är kul i små mängder, men inget man orkar med i flera timmar på raken.

Kontrollen funderar som sagt utmärkt i båda spelen, men bosstriderna – om än fantasifulla – blir snart rätt bökiga och mer krångliga än underhållande. Tennis och Golf skapades ju inte en gång i tiden för att fungera som motmedel mot jättelika, eller väldigt snabba, bossar trots allt, och här visar kontrollen för första gången upp ett par svagheter. Men under alla mer ”normala”, eller ska vi säga ”halv-normala”, matcher och utmaningar fungerar det utmärkt.

Jag blev positivt överraskad av Mario Tennis Aces och Mario Golf: Super Rush. Jag har alltid avfärdad dessa spinoff-serier som tämligen ointressant utfyllnad i Nintendos spelutbud, men där måste jag erkänna att jag hade fel. Måste jag välja är min favorit Mario Golf: Super Rush. Hur tråkigt det än är att titta på golf på TV, så fungerar det vanligtvis alltid utmärkt som TV-spelssport. Detta är inget undantag. Men Toadette-faktorn är ännu högre i Mario Tennis Aces, så det spelet vill jag inte heller vara utan såklart.