Friheten att spela Grand Theft Auto 3

Alexander beslöt sig för att besöka Liberty City av årsmodell 2001 för att se vad som gjorde att denna serie idag är en av industrins största. Vi återbesöker Grand Theft Auto 3.

Att stå i Grand Theft Auto 3:s första gatukorsning nästan 17 år efter spelets lansering ger upphov till en blandad påse med känslor. För 17 år sen visste jag inte vad som väntade mig i denna okända stad. För 17 år sen anade jag inte vilken massiv och nästan oöverskådlig plats jag befann mig på. När vi skriver 2018 och Grand Theft Auto 5 ligger bakom oss är känslan en annan, en är den av igenkännande och den andra är en pirrande magkänsla om vad jag förbereder mig att göra, för idag, 18 år senare vet jag vilka möjligheter Liberty City anno 2001 ruvar på.

Grand Theft Auto var nog ett av de första spelen någonsin som gjorde att spelare ställde sig frågan ”Kan jag göra det här också?” snarare än ”Är detta möjligt att göra?”. Den ena meningen spritter av naiv iver och entusiasm medan den andra uttalas av en cyniker som ser begränsningar, men saken är den att i Grand Theft Auto 3 finns det väldigt få begränsningar och med tiden har Grand Theft Auto-städerna gett upphov till större och mer storslagna upplevelser där Grand Theft Auto 5 försökte bli det mest obegränsade spelet i serien där man inspirerades av San Andreas öppna vidder.

För 17 år sen missade jag nästan helt och hållet att det fanns en röd tråd och en berättelse att följa i spelet. För mig och min vän var Grand Theft Auto 3 spelet som dumpade oss i en stad som vi sen kunde leka runt i efter eget önskemål. Vi var inte främmande inför konceptet eftersom vi bägge spelat de platta Grand Theft Auto ett och två. Något var dock annorlunda i och med steget till 3D, världen hade plötsligt fått sig en påträngande aura av öppenhet och frihet. Städerna i de föregående spelen ståtade även de med öppna miljöer men de var ingalunda i samma kaliber som det Liberty City Rockstar North gav oss på Playstation 2 hösten 2001. Den här staden fullkomligt skrek ”Utforska mig!”, ”Upptäck mig!” och ”Ta tillvara på mig!” Och det var precis vad vi gjorde.

MER RETRO: Större är bättre i Punch-Out!!


Man fick bevittna hur spelet böjde sig inför spelarens vilja och inte tvärtom. På den tiden var det extremt sällsynt och det är hela skälet till varför Grand Theft Auto 3 plötsligt blev självaste definitionen av en ny typ av subgenre som vi så sent som idag börjat kalla sandlåde- eller open world-spel. Under många år in på det nya millenniet var nämligen alla spel som använde sig av en öppen värld synonyma med Grand Theft Auto 3 och dess efterföljare. Grand Theft Auto definierade i högsta grad sandelådekonceptet och i sin tur blev spelserien definierad och synonym med denna subgenre.

Rockstars spelserie skiljde sig dock ifrån många av sina konkurrenter och det är för att de inte bara nöjer sig med att skapa en stor värld som kan utforskas utan de sätter dessutom ett krav på att det även skall finnas något att göra i princip överallt. Densitet är vad som skiljer dem från mängden men även deras strävan att skapa en enhetlig och trovärdig värld. Rockstar North har inte bara byggt upp en stad i polygoner utan de har även befolkat den och gett den liv genom att skapa en illusion av att staden lever.

Grand Theft Auto 3:s folkmängd må ha varit imponerande för 17 år sen men idag bleknar den i jämförelse med vad andra spel kan visa upp. Vad som dock alltid hållit illusionen uppe genom alla år är radion som finns varje litet fordon i Liberty City. Att Rockstar lade ner sådan omtanke på sina radiokanaler visar prov på hur dedikerade de är att frambringa en övertygande stad. Vid sidan av musiken i Grand Theft Auto 3 har spelet även talkshow-program och ibland kan ordinarie sändningar brytas för att speciella trafikmeddelanden skall förmedlas. Eftersom allt detta prat berör staden man vandrar runt i berör den även spelaren. Ena stunden hör jag reklam för Ammo Nation och nästa stund ser jag plötsligt en butik vars skylt säger ”Ammo Nation”. Grand Theft Auto 3:s radio ingjuter liv och flätar samman alla element i Liberty City och ger därmed staden innehåll och substans. Liberty City och dess efterföljare har aldrig känts som anonyma platser med höghus. I Rockstars värld har allt en mening och funktion.

För några år sen när det var nära inpå 8 år sen jag hade besökt Liberty City sen sist valde jag att utföra ett experiment. Jag minns nämligen tydligt hur livet i Grand Theft Auto 3 anno 2001 började med kaos, exploderande bilar och biljakter när en 20 år gammal version av mig själv steg in i världen och fick fritt spelrum. När jag kliver in i Grand Theft Autos värld efter många år av tystnad, nya perspektiv och med otaliga skandaler och kontroverser i bakhuvudet är det ett mer fredligt och sansat jag som börjar utforska Liberty City på nytt.

Denna gång börjar jag min upplevelse med en promenad, en promenad som fortsätter och fortsätter fram till jag inser att jag vandrat mig igenom ett stort stycke av staden. Aldrig under denna strapats drog jag vapen eller dödade oskyldiga. Jag utförde inte ens seriens signaturhandling; att dra ut någon ur dess bil och sen gasa iväg i 110 km i timmen hånskrattandes. Det mest underliga med detta var att jag faktiskt likväl var road. Jag hade plötsligt upptäckt ett nytt sätt att uppskatta Rockstars värld. Det ska även erkännas att jag valde att börja spelet fredligt för att bevisa att man kan spela Grand Theft Auto utan att bete sig kriminellt eller skjuta ner polismän på löpande band.

År med hot coffee-bakslag och andra GTA- påhopp dansade i bakhuvudet och min annorlunda resa var ett undermedvetet sätt att motbevisa alla som förföljt och trakasserat serien i många års tid. Det är även värt att ha i åtanke hur Rockstar själva i sina nya spel hela tiden lägger in våldslös förströelse i sina världar. De vill idag att vi skall kunna njuta av deras kreationer även utan att ta till våld även om själva berättelsen är en gangstersaga av våldsam klass.

MER RETRO: Bioshock – Tillbaka till Rapture

Det visar även att Rockstar producerat något mycket mer än ett kriminaldrama där frihet leder till olagligheter. Faktum är att Rockstar lär oss med Grand Theft Auto att med frihet kommer ansvar. Många av oss väljer dock att löpa linan ut genom eskapism, vilket vanligtvis betyder att vi vandrar långt ifrån vårt riktiga jag och gör det som vi bara vågar drömma om. Då är det inte fel att Grand Theft Auto 3 erbjuder en av spelvärldens mest obegränsade eskapismupplevelser. De flesta former av spel är eskapism men i Grand Theft Auto och de öppen värld-kloner det lade grunden för upplever vi en värld som som inte är helt olik vår egen samtidigt som vi får verktygen att leva ut våra fantasier.

Fast även om jag försökte hålla mig laglig och i harmoni med världen skall det erkännas att det var svårt p.g.a. Grand Theft Autos outtalade kaosmotor. Det är den osynliga kraft som alltid ser till att något olämpligt sker i spelet när man minst behöver det. Att köra bil laglydigt i Liberty City är en oerhörd utmaning som saknar motstycke. Det verkar helt enkelt som om kaos och olyckor är inprogrammerat i spelets digitalt framställda genetiska kod. Hur försiktig man än är lyckas man till slut köra över en oskyldig och därmed reta upp en polis, som i sin tur resulterar i en biljakt som leder till en oändlig ström av dödsfall och att fler stjärnor lyser uppe i skärmens högra hörn. Grand Theft Auto 3:s snöbollseffekt är inte att leka med.

Grand Theft Auto 3 är inte under några omständigheter ett perfekt spel eller ens ett välsvarvat kodbygge. Faktum är att spelet är ökänt för sina buggar, pop-ups, genomusla siktessystem, stela närstridskamper och sin heltokiga, för att inte säga orealistiska, bilfysik som ledde till att ett omänskligt antal bilar landade på biltaket av minsta lilla ojämnhet i gatan. Ur ett rent spelarkitekturmässigt perspektiv finner man så många fel att man borde ha anmält Rockstar till den digitala motsvarigheten av byggnämnden. Trots dessa brister lever Grand Theft Auto 3:s minne kvar som ett positivt sådant enbart p.g.a. den då oöverträffade frihet som spelet erbjöd. För i Grand Theft Autos fall har dess mantra alltid varit att innehåll går före yta.

Att följa en välskriven berättelse är en sak men att få möjligheten att skapa och berätta sin egen historia är det som gör att Rockstar verkligen blev de pionjärer de var och de trendsättare de är än idag. Försöker man inget, vinner man inget och få spel försöker lika mycket som Grand Theft Auto.