Det är jäkligt kul med spel som bara dyker upp sådär utan förvarning. Jag hade aldrig hört talas om Hardspace: Shipbreaker som lanserades på Steam Early Access i juni. Jag noterade det först förra helgen och nu är jag så jäkla pepp och otålig på att det skall komma till konsol så jag kan sväva runt i rymden, utforska övergivna metallskelett och skära sönder dem med precision. Det är en sån sjukt bra spelidé and I’m all for it!

I Hardspace: Shipbreaker är du en lycksökare som likt guldgrävarna i Klondike försöker vara först på plats att tjäna kosing på det nya heta. I det här fallet rör det sig om att bärga och systematiskt skära itu stora övergivna skeppsvrak som stillsamt svävar runt i det tomma svarta. Det finns mycket värdefullt innehåll på dessa skepp och du har köpt en licens som gör dig berättigad att montera ner dessa metallbestar, det har också gett dig skulder upp över öronen.

HAR DU HÖRT TALAS OM Cygni: All Guns Blazing?

Spelet hymlar inte med att visa hur det kan se ut när gig-ekonomin lämnar vår atmosfär och när kapitalismen hittar nya sätt att utnyttja människor med få alternativ. Livet som skeppsbrytare är ett farligt sådant då man med enkelhet kan spränga sig själv i luften genom att skära genom fel ledningar, skapa baksug och bli kastad ut i rymden eller att man helt sonika får en många ton tung skeppsplåt i plytet. Då är det omedelbart godnatt.

Du kommer dö, mycket, under ditt farliga uppdrag, och det är Lynx Corp som du är skyldig pengar villiga att klona dig, men det görs inte gratis. Nope. Räkna med några nerbrutna skepp till i skuld om du skall räddas från döden. Sjukvård är långt ifrån gratis och det lär man bli varse om i den ekonomiska dystopi som är Hardspace: Shipbreaker där varje dag och uppdrag är en lång nedräkning till att bli skuldfri.

Denna premiss är helt klart intressant men det är såklart det strategiska nermonterandet som är stommen i hela upplevelsen och det ser riktigt nervpirrande och läskigt ut att försöka demontera ett helt rymdskepp bit för bit med sina olika skärverktyg. Jag kan inte minnas att jag sett en liknande spelidé och jag välkomnar alltid allt från nya koncept till spel där man får uppleva lunket i någons liv snarare än att ständigt låta ett vapen tala. Att lunket sen råkar bestå av att bryta ner enorma rymdkonstruktioner samtidigt som man hoppas att både hjärnan är på spänn och turen är på ens sida är mest en stor bonus.