Vi har alla varit små någon gång, fyllda av förhoppningar och drömmar om livet som tagit oss i både väntade och oväntade riktningar. Vi har lärt oss gå, tala, läsa och skriva, hela tiden med siktet inställt mot att få växa upp, att bli äldre. Men ju äldre vi blir desto mer önskar man att man stannade kvar i barnasinnet, om så bara för en stund till. Det fanns så mycket lek och spel med vänner som man enkelt besökte på andra sidan gatan eller med en cykeltur bort. Vi ägnade aldrig en sekund åt snacket om räntor. Istället levde vi i våra fantasier, oftast med pinnar i skogen, ibland med varsin GameBoy i högsta hugg. Andra gånger byggde vi kulbanor eller spelade fotboll. Möjligheterna var oändliga och när de animerade serierna gjorde entré med tillhörande leksaker var livet komplett. Barndomen är en tid vi aldrig får tillbaka men bär med oss så länge vi lever.

Det finns vissa saker som väcker dessa känslor till liv, det kan röra sig om specifika platser eller personer man håller nära hjärtat. Men även dofter, smaker, färger och former kan få de varmaste minnena att blossa upp igen. Jag säger inte att den italienska utvecklaren Milestone har berört mitt absolut innersta, men det har gjort ett godhjärtat försök att penetrera även en norrländsk själ, som min. Tänk att plastbilar kan väckas till liv på det här sättet och få en nybliven gubbe som mig att le brett varje gång de sladdar genom en kurva på samma sätt som man själv fantiserade att de gjorde för ungefär tjugo år sedan.

Tidigare i år spelade jag Tren. I det spelet handlar det om att föra fram ett leksakståg längsmed utmanande spår i fantasifulla konstruktioner. Min tanke är inte att komma ifrån ämnet för mycket, men om du är nyfiken på Tren så har jag skrivit om det i en tidigare text som du hittar här på sidan. Kontentan i just den upplevelsen väcks i alla fall till liv även i Hot Wheels Unleashed 2, det barnsliga och nästan löjligt fantasifulla i att bara få leka igen. Som vuxen. Det är få förunnat och det finns inte överdrivet många spel som erbjuder möjligheten till lek längre när det mesta handlar om att skjuta någon eller slå dem hårt i ansiktet. 

FLER LEKFULLA SPEL: Varför pratar ingen om Tren?

Men vad är det som gör just Hot Wheels Unleashed 2: Turbocharged så bra? (Utöver den monstruöst underbara titeln förstås). Det finns några självklara byggstenar, både i träffsäkert ljud och silkeslen grafik, men hur man än vrider och vänder på det går det inte att blunda för att Hot Wheels redan på ett konceptuellt plan är en succé. Samlandet av små miniatyr-bilar från både verkliga aktörer och overkliga kreationer (jag menar vem vill inte ha en Veloci-racer i sin samling) är kul i grunden. Och att sen se sina bilar väckas till liv i racen är ingenting annat än en underbar pojkdröm som besannas.

Veloci-racer återvänder även till det andra spelet till absolut ingens förtret.

Spelet har utöver ett träffsäkert samlande, utan mikrotransaktioner eller slumpmässiga lootlådor, en enkel och inbjudande struktur som gör allt i sin makt för att hålla dig engagerad. Visserligen är berättelsen som blivit inbakad i spelets kampanj en aning ostig, men den underbara världskartan väger upp nästan allt. Ni minns bilmattorna som låg i nästan varje pojkrum? Den där staden med vägarna som snirklade sig mellan skyskrapor och sjukhus. Så ser världskartan ut här och jag spenderar nästan lika mycket tid till att kolla på den som att faktiskt köra race. Man kastas tillbaka till rummet och fantiserar om hur bilarna finns i världen.

Skillnaden nu är att det numera faktiskt går att interagera med bilarna på ett sätt som inte var möjligt då, om än i en digital form. Och racingen känns i princip oförändrad från det första spelet. Varje tävling har olika struktur; det kan bland annat röra sig om ett gammalt hederligt race över tre varv där du ska vara först i mål, men det kan också ha en äventyrligare form där man flyttar ut från plastbanorna och upptäcker rummen som det har byggts i. Ungefär som när man var liten och körde med bilar på både parkbänkar och köksbord. Det som gör just Hot Wheels Unleashed unikt är att Milestone verkligen har fångat känslan av plast. Bilarna är lätta, men de beter som man önskar att det ska göra. De driftar som i Mario Kart men är snabba som i Forza Horizon, det här är verkligen arkadkänsla när den är som bäst med den underbara detaljen att om man krockar, då bara studsar man av varandra. Ingen rök, ingen eld, bara plast som möts i en sparsamt våldsam kollision.

Livet blir inte enklare med åren, det tillkommer krav på både prestation och ansvar i det vardagliga livet. Därför är det viktigt med ventiler och Hot Wheels Unleashed 2 är en så god ventil som någon, framförallt om man vurmade för plastbilar som barn. Det här är en sann nostalgitripp som förbättrar i princip allt från det första spelet. Både i struktur och gameplay. Tyckte man om Unleashed när det begav sig för ett par år sedan så finns det ingenting att tveka på, tvåan ger allt och lite till. Turboladda dina motorer och följ den orangea vägen för det är inte målet som är resan, det är resan som är målet.