För bara någon vecka sen talade jag om hur vi människor har en förmåga att låta vår egen fantasi fylla igen de tomrum som uppstår när vi saknar data. Vi skapar utan problem våra egna berättelser och motiveringar om vi inte får det svart på vitt. Då använde jag även denna video som ett exempel.

Hiedel och Simmer menar att när det saknas definition av information kommer människor att projicera vad de själva tycker det borde vara i tomrummet. Videon ovan tolkades på många olika sätt av de som deltog i testet. Personer fyllde helt enkelt i sitt eget narrativ och avancerade bakgrundshistorier för att motivera det som skedde på skärmen. Fast egentligen var det inget annat än två trianglar, en cirkel och några linjer som rörde sig. När det inte existerar någon information skapar vi vår egen fiktion och emotionella band eftersom människor är emotionella varelser. Många attribut tillämpas genom text eller animation. Resten fyller vi i själva. Det är ett imponerande litet psykologiskt trick.

I skenet av detta är det lite lustigt att jag nu måste upprepa mig då In Other Waters är ett spel som i allra högsta grad förlitar sig på just minimalism och att vi själva fyller igen dataluckor. Men det lutar sig även mot något annat, nämligen beskrivande berättande. Att spela detta akvatiska äventyr är lite som att läsa en bok, en interaktiv novell om ni så vill. Här ligger det nämligen ett starkt fokus på att just beskriva omgivningar. Hjärnan fyller fortfarande i saknad information och tolkar beskrivna föremål visuellt men In Other Waters handlar betydligt mer om att lyssna och tolka än att se saker med egna ögon.

Du är en artificiell intelligens i en xenobiologs avancerade dykdräkt och du ser mest världen i formen av topografiska kartor och radarskärmar. Växtliv och annat av intresse är mestadels olikfärgade geometriska former, former som ges liv genom Ellerys, biologen inne i dig, målande beskrivningar. För varje ny plats ni besöker berättar Ellery vad hon ser eller tänker högt för sig själv och det gör att du som spelare kan associera formerna till växt- och djurliv på denna outforskade vattentäckta planet. Även spelets ljudmatta gör mycket för upplevelsen, både musik- och effektmässigt, och hjälper till att komplettera alla visuella beskrivningar med audiella tillägg.

Ellery är här för att utreda om det finns naturresurser värda att ta vara på och utvinna ur denna nya våta himlakropp. Det förefaller sig att hon arbetar på denna planet på uppdrag av kooperationen Baikal samtidigt som hon har egna motiv att vara där som involverar en försvunnen vän. I sin grund är In Other Waters en berättelse om mänsklig girighet och hur vi förbrukar, utplånar allt vi kommer över och genast letar nya resurser. Men det är trevligt att denna väl beprövade historia berättas åtminstone från ett nytt perspektiv denna gång.

Även om berättelsen i sig är en viktig del av In Other Waters är det fortfarande ett väldigt mekaniskt drivet spel. Ditt perspektiv av världen är som sagt alltid ett förhållandevis sterilt och torrt användargränssnitt i bärnstensgult fördelat i rektangulära fält som fyller olika funktioner. Någon mätare håller koll på syretanken, en annan dräktens ström. Det finns en gripklo för att plocka på sig prover av rev, alger och mycket mer som man i sin tur kan använda som pussellösningar för att avancera äventyret. Bredvid djupmätaren finns textpromten där Ellery kommunicerar med dig. Centralt har vi den skrala men samtidigt myllrande turkosa kartan som också är ditt navigationsverktyg. Förflyttning i In Other Waters är ju längre in i spelet man kommer ganska strategiskt då man måste hushålla med sina resurser men det blir aldrig ett frustrerande moment. Hur man än vrider och vänder på det är det fortfarande ett väldigt lugnt och metodiskt spel.

Spelet passar till utmärkt till Switch men kan spelas på PC och Mac också.

Gränssnittet kan vid första anblick se skrämmande ut. Det ser komplext, tekniskt och tätt ut. Inledningsvis får man en rejäl visuell informationsöverdos men efter bara 10-15 minuters spelande navigerar man dessa knappar och paneler med stigande kompetens när fingrarna dansar över kontrollens knappar. Sen är den viktiga frågan om denna typ av kontroll tilltalar dig. Den är tveklöst unik och berättelsen gör resan värd att ta, men det finns ibland vissa barriärer som är svåra att klättra över och jag tror bestämt att In Other Waters minimalistiskt visuella framtoning och torra presentation kan avskräcka många. Min syn på saken är att det är ett intressant grepp men som stundtals kunde bli lite enformigt att titta på.

Som spelare har vi blivit så vana vid att ges så mycket visuell information att lite behöver lämnas åt fantasin, men det gör att sådana här spel ibland behövs. Spel som pushar oss att läsa mer mellan raderna och fylla igen luckorna med vår egen nyfikenhet och inre kreativitet. Böcker lyckas ständigt att överraska oss så varför inte undersöka mer vad spel kan just lära sig av böckers ”beskriv, visa inte”-filosofi? För den som är redo att bidra lika mycket med sin egen fantasi som det spelet ger dig så finns det en unik upplevelse att hämta i In Other Waters.