Denna julen spenderade jag med min partners familj uppe i Värnamo. Det var också en jul som skulle få mig att känna mig som ett barn igen.

Jag fick nämligen två TV-spel av min älskade. Det ena var Uncharted: The Lost Legacy och det andra Starlink till Switch. Det fanns bara ett problem. Jag hade ingen konsol att spela på.

Utöver spelen fick jag även en SNES-kalender och en Metroid-amiibo jag suktat efter ett tag.

Kan ni föreställa er att få ett TV-spel som ung på julafton OCH inte ha konsolen som behövs för att spela det? Rena tortyren. För min del rörde det sig om tre dagar innan jag kunde komma hem och starta Chloe och Nadines äventyr i Indien. Jag överlevde väntan, men det fick mina tankar att vandra tillbaka till vilket värde det låg i att få TV-spel på julafton av sina nära och kära, både som ung och idag som vuxen.

MER LÄSNING: När spelomslag ljuger: Lode Runner

Det var dock inte det enda som fick mig att bli nostalgisk denna jul. Min flickväns syster tillika nära vän till mig fick ett Playstation Classic av resten av oss. Det blev denna mojäng som på allvar rev upp minnen från barndomen om att sitta runt en TV och spela det nya TV-spelet man fick när man var ung. För mig var det känslan att sitta vid TV:n med ett spel på julafton som framkallade minnen medan det var faktumet att det var Playstation-spel på rutan som gjorde att tjejen också blev alldeles nostalgisk. Att konsolen var sladdad och tvingade oss att sitta framför TV:n gjorde ju sitt med.

Men ja, det är något särskilt med julen och TV-spel för oss spelälskare. Det toppar till och med en riktig bra födelsedag. Det är sannerligen något väldigt speciellt med att spela TV-spel runt julbelysning, granar och upprivna klappar.

Hur ser era egna julminnen ut? Berätta!