Trots att min personliga relation till ABBA och deras musik är ganska vag så är det inte särskilt svårt att förstå varför de blivit ett av världens mest största, och legendariska, band. Det finns något simpelt med deras trallvänliga melodier, förhöjda av refränger som etsat sig fast på det där viset som en skickligt uppbyggd poplåt har en förmåga att göra. Att djupdyka i deras arkiv av låtar i denna utgåvan av Let’s Sing är lite nostalgiskt, och trots att jag då egentligen inte alls har mycket till övers för dessa låtar i allmänhet så finns det ändå en uppenbar glädje i musiken. Jag ska absolut inte ta något ifrån de skickliga upphovsmakarna och hur de komponerat dessa låtar, men jag vågar sticka ut hakan och säga att enkelheten är det som samtidigt gör det så lättillgängligt.

Spelet, med sin färgglada presentation och ett tydligt gränssnitt gör att man enkelt kastar sig in i ABBA och deras låtskatt. Alla hits finns givetvis med och jag synkar enkelt telefonen till spelet i brist på en USB-mikrofon, och glada minnen från mängder av förfester med någon aktuell utgåva av Singstar gör sig snabbt påmind. Det är rätt trista menyer i spelet, men jag förstår vitsen med att göra dem så enkla som möjligt och tydliga texter dyker också upp och förklarar vad allt är. Du kan sjunga låtarna rätt upp och ner i ”Classic”, sjunga duetter (med en vän eller en AI) i ett annat läge, här finns färdiga blandband (eller möjligheten att välja låtar och göra egna), onlinetävling och ett Let’s Party-läge där två lag kan tävla att sjunga bäst och få mest poäng. Innehållet är det inte så mycket fel på gällande valmöjligheter, men jag saknar personligen det som gjorde musikspelet Rock Band till en personlig favorit. Jag pratar givetvis om ett karriärläge med olika arenor och en snygg inramning, i synnerhet så som The Beatles-spelen behandlades, för är det något annat band som är värdigt en liknande vördnad så är det ABBA. Jag förstår att det är såhär Let’s Sing ska vara, man vill inte skapa någon slags berättelse och hålla det simpelt som någon slags karaoke snarare ett fullgott spel. Men det hade ju faktiskt varit himla roligt att själv få vinna den där Eurovision-finalen år 1974 med bidraget Waterloo i någon slags snyggt ihopsatt kampanj. Nu får vi nöja oss med nostalgiska och gryniga musikvideos som alla ser i princip likadana ut.

FLER MUSIKALISKA SPELUPPLEVELSER: Fuser

På många vis är detta ett ganska svårt spel att recensera för om du och dina vänner nu älskar varenda ton som ABBA tagit så är ju detta magnifikt. Är man som jag rätt ointresserad av deras musik och mer granskar spelet och presentationen i sig, ja då känns detta tyvärr lite som en sån där leksak som man finner på en REA-hylla men som ändå ser ganska fin ut. Eller som jag nämnde förut; en Kareoke-skiva som fungerar i ens dammiga DVD-spelare.

Här finns totalt 31 låtar, och om man nu tillhör den där åldern eller gruppen av vänner som likt mig för 20 år sedan hade förfester med Singstar, är detta säkerligen himla roligt. Så, stirra dig inte allt för blind på betygssiffran. Om du är ute efter att främst sjunga karaoke och dessa tralliga poplåtar är din grej så är det såklart mycket roligare än jag egentligen tycker. För egen del är det ju inte i närheten av det omfång som tidigare nämnda Rock Band bjöd mig på, men jag känner väl samtidigt kanske att den jämförelsen inte är riktigt rättvis.

Jag skulle dock, om man nu vill festa med ABBA på allvar, rekommendera att införskaffa mikrofoner för oavsett om det här med att använda telefonen och en app är smidigt så är det inget fullgott alternativ. Här finns en liten fördröjning och en avsaknad av känslighet man helt enkelt inte kommer ifrån.

LÄS MER: Åtta spelserier till som behöver en ny chans

Om det finns någon not att avsluta den här avskalade musikaliska upplevelsen på, så är det ju att ABBA och deras musik faktiskt gör sig väldigt bra till just de där förfesterna man själv blivit för gammal för, men ändå minns med glädje.