Lonely Mountains: Downhill är en frisk fläkt i en spelgenre som tenderar att antingen vara halvfärdiga simulatorer eller överdådiga kopior av föregående års storsäljare. Megagon Industries har renodlat känslan av att åka mountain bike ner för ett berg till själva hjärtat av upplevelsen. Där naturen, omgivningsljuden och en i det närmaste perfekt spelkänsla tar en på en mental resa genom en rad undersköna bergsområden.

Genom ett reducerat användande av polygoner fokuseras intrycket av naturen omkring en utan att ta för mycket fokus från själva cyklingen, samtidigt som det ger Lonely Mountains: Downhill sitt karakteristisk utseende. En annan uppenbar fördel är att det naturligtvis kräver mindre kraft av hårdvaran, något som istället kan läggas på ljussättning, fysikmotorn och olika grafiska effekter.

Det första som slår en när man startar spelet är hur vackert naturen är formgiven in i den minsta detalj. Att skapa något som känns organiskt och levande är inte lätt, än mindre när du bara har polygonfattiga objekt att jobba med. Men gudarna ska veta att Megagon verkligen har lyckats rendera en värld där varje hörn du rundar får screen shots-knappen att gå varm.
Genom smart användande av oskärpa, skuggor och realistiskt fungerande vatten skapas en illusion av något som lurar en att tro att allt skulle kunna existera i verkligheten.

Naturligtvis vore allt förgäves om inte själva cyklingen håller måttet, men här överträffar Lonely Mountains: Downhill mina förväntningar med råge. Redan i första backen känns styrningen helt naturlig och sker genom ett isometriskt tredjepersons-perspektiv där du ser en hyfsad bit framför och bakom dig. Själva kontrollen av cykeln sker med de analoga spakarna och du trampar och bromsar med hjälp av avtryckarna på din handkontroll. Den enda knappen som används är A-knappen, som är en uthållighetsbaserad spurt för extra fart.

JAG VILL HA MUSIK I SPEL: Veckans spelmelodi: F1 2018 – Formula 1 Theme

Med den information i ryggen är det bara att susa ner för den första banan med målet i sikte. Det enda som krävs är att ta sig igenom ett gäng hållpunkter. Om det låter lätt så kan jag lova att det är långt ifrån sanningen, för i din väg står stenar, träd, branta backar och inga som helst vägräcken. Här hålls inga händer och redan första banan är rejält utmanande. Det kan först kännas lite överrumplande, men sakta men säkert lär man sig att bemästra cykeln och ens ögon öppnar upp sig för andra vägar än de redan utstakade.  Du får en genuin känsla av att faktiskt behärska din hoj då du ständigt tränas till att ta mängder av olika beslut som måste tas på sekunden  – köra runt ett träddunge eller chansa på att köra igenom, ta den säkra vägen eller försöka ”flyga” över en klippavsats och vinna många värdefulla sekunder.

Allt följer fysikens lagar – vatten är trögt att cykla igenom, bromsar du på grus glider däcken och landar du från en hög höjd krossas du. Förutsättningarna ändras beroende på vilket av de olika bergen du cyklar på – där finns totalt tre olika typer av biomer med helt olika stilar. Min favorit är berget där ständig höst tycks råda och du trampar omkring i lummiga skogspartier fyllda med små bäckar, fåglar och stilla sjöar. Naturupplevelsen förstärks med hjälp av autentiska omgivningsljud, istället för traditionell musik.

Bergen är uppdelade i flera olika stigar som i sin tur består av delmål. Om du kraschar börjar du alltid från ditt senast passerade delmål med ett tidsavdrag. Då du är tillbaka på två röda efter ett dåligt vägval blir det aldrig speciellt frustrerande att bita i gräset.

MER VACKRA SPEL: Concrete Genie

Lonely Mountains: Downhills utmaningar är antingen tidsbaserade, där sluttiden avgör vilken typ av belöning du får eller så gäller det att klara en hel bana utan att krascha mer än ett visst antal gånger. Du kan bland annat låsa upp fler banor och berg eller ett gäng nya cyklar med olika egenskaper. Med hjälp av globala topplistor kan du alltid se hur du ligger till gentemot resten av världen. Det ger mängder av incitament att fila på sina tider – även om du bara lyckas klå din egen bästa tid.

Det enda jag saknar i spelet är en reprisfunktion där man kan bevittna alla sina dråpliga fall och krascher från olika vinklar. Annars är det svårt att hitta något negativt att säga om Lonely Mountains: Downhills. Alla som gillar schyssta semirealistiska arkadspel har verkligen något att se framemot när det släpps idag den 23 oktober.