Mutant Year Zero: Road to Eden är en digital variant på det pappersbaserade rollspelet med samma namn. När jag först hörde om spelet blev jag rysligt nostalgiskt och antog att det var en nystart av det klassiska D&D-spelet från 1984. Men tacksamt nog för er läsare, slipper ni höra mig babbla om forntiden. Mutant Year Zero bygger nämligen på ett betydligt nyare svenskt rollspelet från Fria Ligan. Ett spel som ärligt talat inte ens fanns på min radar!

Temat är postapokalyptisk med mutanter och monster. Det som gör det hela lite speciellt är att det utspelar sig i Sverige. Lustigt nog har det nästan blivit en liten trend, då Avalanche Studios Generation Zero också ger sig i kast med gamla Svedala.

Mutant Year Zero: Road to Eden handlar om Bormin och Dux, två så kallade stalkers, en form av äventyrare vars uppdrag är att samla in användbart gods från tiden före allt gick åt skogen. Duon är mutanter och har en del unika förmågor, det mest påfallande är dock att Dux är en anka-människa medans Bormin är en vildsvins-människa. Det ger dem en unik och i mina ögon väldigt cool look.

När vi möter de båda för första gången är de på väg hem till The Ark efter en skattjakt. Arken är deras hembas och en säker plats att ta igen sig efter ett farligt tur genom ödemarker befolkade av diverse otäcka Zone Ghouls.  Här finns också möjlighet att köpa eller uppgradera din utrustning eller svepa en grogg och utbyta information på Pripps bar.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg! Bormin och Dux är fortfarande en bra bit från sitt mål när jag får ta över rodret och styra dem. När de inte är i strid kan du förflytta dem som grupp eller enskilt. En stor fördel när du ska planera en attack på fiender som ännu inte upptäckt dig eller du vill sondera terräng med minsta möjliga risk.

Alla områden har rikligt med saker att upptäcka och det lönar sig alltid att ta omvägar och leta igenom omgivningarna. Det mesta du hittar är scrap som också råkar vara spelets valuta och används när du ska köpa utrustning. Med lite tur kan du också hitta kistor med schyssta vapen eller värdefulla klenoder från en svunnen tid.

Skogarna är knappast fyllda av fredliga bärplockare eller vandrare, utan diverse otäcka monster-mutanter som inget hellre vill än att slita, skjuta, skära eller hugga dig i stycken och ta dina tillgångar. Oftast hinner du upptäcka fiender innan de upptäcker dig och har då möjlighet att planera ett överfall. Då kan du i lugn och ro smyga omkring och placera ut dina enheter för maximal skada eller varför inte försöka omintetgöra fiender som är lägre bort från de andra.

LÄS MER: Diablo III

I samma sekund som du påbörjar ett anfall eller blir anfallen övergår spelet till turbaserad strategi i stil med XCOM. Du börjar alltid med två aktionspoäng att använda per enhet och varje sida gör alla sina drag innan det är den motsatta sidans tur. Möjligheterna i strid är ganska standard för genren, med kommandon som Förflyttning, Skjuta/Slå, Avvakta, Läka skada eller Vänta och skjut om någon fiende i skydd visar sig. Det som ger krydda åt det hela är mutationer som ger unika förmågor som exempelvis en bonusaktionspoäng  för att kunna skjuta en extra gång eller vingar att använda för att kunna träffa fiender som är bakom skydd.

Efter en lyckad strid tjänar du poäng som kan låsa upp mer hälsa eller mutationer av olika slag. Strategiska möjligheter är A och O för den här typen av spel, så fler vapen och färdigheter  är viktigt för att hålla kvar intresset för spelet. De som finns i den förhandstitts-betan som jag och övrig press fått spela känns genomtänkta om än inte ymniga. Samma sak gäller vapen, men det är som sagt bara en liten del av spelet jag fått lira.

Något som skänker god stämning är dialogen mellan de båda huvudpersonerna, som är rapp och välskriven. Dina fiender pratar och kommenterar också, vilket gör allt mer levande. Gillar att gliringar och beröm även sker mitt i stridens hetta.

LÄS MER OM STRATEGI: Space Hulk: Tactics

Efter framkomsten till The Ark kan man säga att du tagit dig igenom inledningen som också fungerar som övning inför ditt första riktiga uppdrag. Där får du träffa The Elder, en av få människor som överlevt apokalypsen och tillika ledare för The Ark. Han har ett viktigt uppdrag som Bormin och Dux får äran att ta sig an. Det visar sig nämligen att arkens tekniker och geniet bakom alla livsuppehållande system är försvunnen. Utan honom slutar snart allt att fungera!

Det lilla jag sett och hört av storyn bådar gott, med en hel del snygga mellansekvenser i en slags skissad stil och intressanta karaktärer. Den vackra grafiken drivet av Unreal Engine 4 målar upp vackra men farliga skogar, fyllda med vrak och övergivna hus som verkligen inbjuder till att utforskas. Allt flyter på fint och funkar lika bra med en gamepad som med mus och tangentbord.

Naturligtvis vore allt förgäves om inte striderna vore intressanta. Det känns som AI:n är kompetent sett till vilken fiendetyp du ställs inför. Striderna kändes aldrig scriptade vilket var tydligt när man blev besegrad och försökte på nytt, och fienderna betedde sig helt annorlunda. Helt klart lovande!

Känns som vi har ett riktigt bra rollspel/strategispel att se fram emot i början på december. Enda frågetecknet är väl hur  pass omfattande spelet kommer att vara när det kommer till innehåll.