Outer Wilds

Osynliga väggar i spel är ett gissel. Och då talar jag inte enbart om de väggar eller små hinder som artificiellt bromsar din framfart utan även gamla dagens äventyrsspel som slängde upp “framstegsväggar” titt som tätt. Om spelet inte var överens med dig om att du skulle förstå ett pussel ännu belönades du inte med avancemang utan blev istället blockerad trots att du hade presenterat lösningen, enda skillnaden var att du kom med den för tidigt enligt spelets utvecklare. Det var ett väldigt vanligt designproblem i gamla äventyrsspel av peka och klicka-natur.

Metroidvania-genren är bättre på att avskärma innehåll och i sin tur förse dig med utrustning för rätt tillfälle men de spel jag verkligen beundrar är de som presenterar en lika öppen värld men som enbart beväpnar dig med kunskap. Kännedom allena öppnar plötsligt dörrar som alltid varit öppna, men som du nu vet hur du öppnar. Platser, funktionalitet och klockslag vidgar spelfältet. Här är den stora skillnaden mellan linjära LucasArts-äventyr och spel som The Witness och även till synes linjära Gone Home, men som också kan besegras snabbare om man är medveten om husets alla hemligheter. Och framförallt har inte utvecklarna blockerat passagen. Den finns där, så länge du vet hur man når den. Jag älskar när spel gör på det viset och det är ett starkt skäl till varför jag älskar att spendera tid i Outer Wilds.

Innan allt öppnar upp sig börjar dock det hela med att du vaknar vid en lägereld på den lilla planetotoiden Timber Hearth där en befolkning av Oddworld-esque natur lever. Eller det där är inte helt sant. Det första jag alltid gör är att stanna kvar på titelskärmen och lyssnar på den supermysiga titellåten i en minut. Det blev en tradition för mig före varje ny spelsession.

I Timber Hearths enda by vandrar du runt för att bekanta dig med spelets funktioner i en trygg och säker miljö innan du tar dessa egenskaper ut i det okända svarta. Det pågår även lite elegant världsbyggande i byns rymdmuseum, något som förebådar hur spelet i helhet kommer hantera miljöbaserat berättande.

Det är din hearthians första dag som nyexaminerad rymdpilot. Men vare sig du råkar dö under din jungfrufärd p.g.a. den bångstyriga men roande skeppstyrningen, vandrar ut ur ditt skepp utan rymddräkt, eller för att din tid i solsytemet helt sonika tar slut blir du snabbt varse om att något är fel. För plötsligt vaknar man upp precis som man gjorde i början av spelet, vid exakt samma tidpunkt och vid exakt samma lägereld. En katastrof av episka proportioner måste stoppas samtidigt som du måste ta dig ut ur den eviga tidsloop du inser att du fastnat i.

Det här är grundstommen i Outer Wilds. Du har ditt trogna skepp, en signaldetektor som spårar specifika ljud, en kamerasond med inbyggd lampa och en översättare som förstår forntida språk. Viktigast är dock den raketbestyckade ryggsäcken du har för att ta dig fram. Det tar ett tag förstå hur den fungerar och anpassa den efter olika himlakroppars gravitation men när man väl bemästrar denna jetpack kan man börja kartlägga med grace och glädje.

Detta är dina verktyg för att lösa spelets utmaningar. Du kommer aldrig ges någon mer utrustning. Vad du har i inledningen är vad du kommer ha när du är vid vägs ände. När tidsloopen startar om spolas bandet bak till noll. Allt återställs, allt utom ditt minne vill säga. Och exakt vad som orsaker loopen är en av spelets många mysterier, men det tänker jag såklart låta dig uppdaga för dig själv.

Outer Wilds handlar till stor del om utforskande kombinerat med lite detektivarbete. Du kommer läsa främmande språk från en ras som var i solsystemet långt före dig. Du kommer tyda ledtrådar, följa signaler, tolka och följa upp olika spår. Outer Wilds är i grund och botten ett spel om rymdarkeologi och om vapenlöst utforskande. Kunskap, kontext och förståelse är nyckelord för spelets design. Beväpnad med kunskap blir nämligen solsystemets mysterier långsamt mindre gåtfulla och kan börja nyttjas till din fördel.

Spelets stora stjärnor är planeterna som cirkulerar omkring solsystemet. Det finns fem huvudsakliga planetoider med egna månar vid första anblick men Outer Wilds häckar på betydligt mer hemligheter än så. Mycket av glädjen med spelet är att upptäcka dessa hemligheter och därigenom få solsystemets tillgängliga platser att expandera. Det finns mycket mer än ögat först ser.

Inget lever på dessa himlakroppar men genom arkeologiskt arbete får du veta så mycket om folkslagen som bebodde dessa platser. Det är i deras bortglömda civilisations fotspår som du ständigt trampar. Det är en charmig och intim men samtidigt fängslande sci fi-historia om vetenskaplig nyfikenhet som nystas upp. Genom att gräva i det förflutna blir du blir mer vis om nuet. Men trots avsaknad av faktiskt liv bjuder spelets på otroligt levande världar med distinkt gravitation och unika naturfenomen som är i ständig rörelse. 

Det är här jag behöver jag hålla min skrikande entusiasm tillbaka för en stor del av nöjet är att upptäcka dessa makalösa platser för egen maskin. Ni måste bara lita på mig. Lita på mig när jag säger att jag i många fall aldrig sett något liknande göras med spelmiljöer. Och skulle en planets spelsystem inte vara unikt på egen hand blir det likväl detta genom hur dessa tillämpas i miljön. Jag har under mina 30 år som TV-spelare sett vackra spelvyer, jag har också trotsat spännande miljöer och väder men jag har nog aldrig upplevt en så spelsystemässigt intrikat miljö som det jag bevittnat i Outer Wilds under sommaren 2019.

Spelet kombinerar din kunskap om föregångarnas teknologi med insikt om dessa himlakroppar, dess hemligheter och personlighet. Tillsammans med annan information du samlat på dig bildar detta intressanta pussel. Outer Wilds miljöer förundrar när man först ser dem. Inte så mycket för spelets grafiska råstyrka utan för den förbluffande demonstrationen av kreativitet som ingjutits i dessa världar. Spelet begär dig att göra häpnadsväckande saker för att avancera. Både i miljöer och genom pussel. Det är fascinerande hur spelet rustar dig med kunskap för att förstå antik utomjordisk teknologi och naturfenomen för att sen få dem att vändas till din fördel. Outer Wilds kryllar av stunder av huvudkli men framförallt starka ögonblick av eureka-eufori när saker äntligen klaffar.

Ett miljöpussel var så hjärnbändande vansinnigt och samtidigt briljant att jag inte kunde göra något annat än att klappa mig själv på axeln att jag kom på lösningen och sen bara i ren förundran smälta vad jag precis gjort.

Det här är dock fortfarande inte Outer Wilds mest imponerande bedrift utan det är hur hela solsystemet, dess planeter och övriga platser alla är knutna till en större helhet. Omloppsbanor, fysik och fenomen är alla en del av ett imponerande urverk av många konstanta rörliga delar. Delar som alltid gör exakt samma sak vid exakt samma tidpunkt under varje loop. Spelet bjuder på ett klockspel av imponerande volym.

Det är detta klockspel som också gör att tajming tenderar vara ett återkommande moment vid sidan av att memorera saker och platser av vikt. De tajmingbaserade pusslen kan enligt mig vara spelets enda svaghet. Fast i efterhand vet jag inte om jag tycker det. Det var frustrerande i stunden men jag måste samtidigt beundra det finurliga tänket bakom dem. Det var stunderna då spelet krävde som mest av mig när det kommer till manövrering och precisionsspelande. Det är också de gånger då jag upplevde ovälkommen stress i en annars relativt avkopplande rymd.

Spelet handlar till stor del att med nyfikenhet och våghalsighet kasta sig ut i det okända för att dö, dö, dö, och dö, om och om igen, för att stegvis komma till insikt om sin omvärld. Det är p.g.a. detta system som man vågar ta risker.

Det är vad spelet kräver av dig som mest. I vanliga fall låter Outer Wilds dig rekognosera i din egen takt. Du behöver inte tackla en tuffare utmaning förrän du känner dig redo. På ett sätt pekar ledtrådar dig i vissa riktningar men samtidigt är du alltid fri att välja att utforska saker på andra håll precis när du vill. 

LÄS OM SPELDESIGN: The Witness öppnar en värld med kunskap

Det är här vi knyter tillbaka till hur jag uppskattar den här typen av öppen spel- och världsdesign. För en av de häftigaste insikterna med Outer Wilds ur ett speldesign-mässigt perspektiv är hur jag rustad med all behövlig kunskap kan klara spelet på en eller max två loopar, något som är fullkomligt omöjligt när man inleder äventyret eftersom ens kännedom om solsystemet är bristfällig. 

Sådan genomtänkt spelkonstruktion golvar mig varenda gång jag ser den och det var senast i The Witness jag upplevde något av samma kaliber. Men en stor skillnad är att Outer Wilds resa mot insikt är betydligt mer underhållande än Blows återkommande krav på olika former av streckdragning. Det är vackert i sin enkelhet men Mobius Digitals resa är ofantligt mer varierande och tilltalande. Medan The Witness är en smart men ganska torr utflykt är Outer Wilds en medryckande expedition av dämpad storslagenhet.

Trots att du utforskar ett helt solsystem så tar det inte mer än en halv minut att färdas från en destination till en annan och planeterna känns aldrig oöverskådliga i omfång. Solsystemet upplevs som enormt men samtidigt greppbart och varje del är kärleksfullt utformat. Omfattningen är massiv och det kommer ta tiotalet timmar att få grepp om planeternas alla hemligheter som man finner både på och under ytan. Det är stundtals skrämmande och klaustrofobiskt men samtidigt den mysigaste och mest givande rymdfärd du kan göra.Om det låter överväldigande att hålla alla dessa anteckningar i huvudet kan jag meddela att ditt rymdskepp för logg på precis allt du läser och uppdagar. Även ljudfrekvenser man hittat sparas permanent i ditt instrument. Du kan dessutom kategorisera informationen efter planet men även enligt olika rykteskluster som håller isär spelets olika mysterier. Det är ett riktigt smart system som tar väldigt mycket manuell börda från dig som spelare. Alla mysterier leder inte nödvändigtvis alltid till målet men ger i gengäld svar på många gåtor som detta universum ställt.

Det skulle också visa sig att den inledningsvis brokiga styrningen av mitt rymdskepp i slutändan skulle bli något jag alltid fann spelmässigt roande. Det gjorde i sin tur att transport kändes underhållande vare sig det gällde att skeppa mig mellan planeter eller försöka landa på ogästvänliga platser. För att inte glömma hur kul det är att känna sig som en stor kanin som skuttar över klyftor och klippor med hjälp av raketbränsle på ryggen. 

Att säga att världarna är kreativa är en underdrift och maskineriet som får allt att ticka väver samman alltihop med stil. Outer Wilds är ett så overkligt ambitiöst indiespel att det är svårt att tro på att det enbart skapats av omkring tio människor. Om det inte vore för viss bristande grafisk fernissa hade jag med enkelhet lurats till tro att det hade en storutgivare i ryggen.

Om jag lyckats övertyga dig att spana in Outer Wilds utan att uttrycka mig om detaljer är min uppgift tillika utmaning väl genomförd. Det största nöjet är att upptäcka, utforska och överraskas. Det hade varit så mycket enklare för mig att lista makalösa händelser och platser MEN du förtjänar att landstiga på dessa himlakroppar utan att veta vad som väntar på dig. Du förtjänar att på egen hand nysta upp solsystems mysterier och insupa spelets säregna atmosfär. Du förtjänar att upptäcka ditt eget lilla universum i din takt och på ditt sätt.

Outer Wilds är för den nyfikne rymdpiloten som aldrig slutar förundras av det okända.