Jag har följt TV-showen Masterchef Australia slaviskt de senaste fem åren. Programmet handlar om kärleksfull kreativ matlagning men framförallt handlar det om att hinna prestera på tid då klockan ständigt tickar mot noll. För att bli en professionell kock måste du inte bara kunna laga mat på ett exceptionellt vis utan du måste även leverera i tid och vara en utmärkt kommunikatör. Många mat- och resturangspel handlar om att klara av stressen i köket men det som skiljer Overcooked från resten är att är elementet av tydlig kommunikation eftersom det är ett av få spel inom sin subgenre som är av co-op-typ.

Många matlagningsspel är soloupplevelser där man kastar ut mat i ett rasande tempo likt i Diner Dash, Orders Up! och Cook, Serve, Delicious! Men Overcooked och dess uppföljare Overcooked 2 är som starkast när två till fyra spelare samlas runt TV:n. Här kommer alla ovan nämnda element i spel, där det extra lagret av kommunikation är vitalt för det gör skillnaden mellan att vinna eller försvinna.

Versus-läget återvänder också och kan ge upphov till en annan typ av upplevelse.

I Overcooked 2 måste spelare hämta ingredienser, förbereda dem för att sen tillaga dem och slutligen leverera färdiga måltider till väntande gäster, inom angiven tid. Det vore enkelt om det inte vore för det faktum att tallrikar blir smutsiga och behöver diskas samt att stekpannor och kastruller måste övervakas med ett hököga så de inte startar en eldsvåda i köket. Det handlar om att utföra sina basuppgifter med samtidigt hantera alla extra uppdrag med kallt huvud.

Alla spelare har samma förutsättningar. Här finns inga klasser eller speciella förmågor. Fokus är inte på individens förmågor utan hur skickliga kocklaget är på att kommunicera och koordinera sina handlingar. För att hantera all kaos behöver det alltid finnas någon som kan rycka in och ersätta någon annan, därav ingen skillnad i statistik. Man kompletterar inte varandra genom olikheter utan genom att vara rätt man på rätt tid eller plats. Det är här som Overcooked 2 är som bäst och efterliknar det hektiska livet i ett professionellt kök.

Det finns alltid minst en extra sak att hålla reda på än vad som känns rimligt. Det finns alltid mer att göra än det finns spelare. Annars hade spelare slagit sig till ro, gått på rutin och då hade samarbetet försvunnit och också det roliga.

Ett exempel på en bana som verkligen drar nytta av den nya kastförmågan.

Kontrollen är simpel. En knapp plockar upp föremål medan en annan utför olika handlingar. Nytt för Overcooked 2 är att kockarna nu också kan kasta råa ingredienser omkring på banan och mellan sig vilket skapar nya möjligheter. Egentligen är kastandet det enda riktiga nya elementet i Overcooked 2, fast det skall inte underskattas hur den detaljen påverkar dynamiken i gruppen och sättet man samarbetar. Lär sig spelare behärska att slunga sallad och andra råvaror mellan varandra kan både tempo och strategi öka mångfalt.

Andra skillnader i uppföljaren är massor med nya recept där asiatisk mat fått väldigt mycket utrymme. Även om det är kul att maträtterna är mer varierade ändrar det i grunden inte hur spelets mekaniker fungerar. Det går utmärkt att ersätta fritering med ångkokning men i grund och botten är det samma funktioner med ett nytt lager färg. Då gör alla nya banor mer skillnad hur spelet känns. Golvplattor rör på sig, bänkar glider fram och tillbaka och på vissa nivåer mixas banor ihop på finurliga sätt. Utöver detta har man även klämt in lite mer utforskande beståndsdelar när man kör omkring på världskartan men det är väl inget att hurra över i överdrift.

Overcooked 2 är ett spel för ärrade kockar som söker en ny utmaning för jag skulle påstå att uppföljaren drar upp svårighetsgraden och komplexiteten snabbare än första spelet. Är du ny fungerar tvåan utmärkt men du kanske skulle föredra att istället doppa tårna i originalet, inte för det är sämre utan för att det är lite snällare.

Kartan är tillbaka och har fått lite mer komplext innehåll och hemliga utrymmen.

Så varför nian i betyg? Jo, för är i slutändan fortfarande ett välgjort Overcooked, och Overcooked är fortfarande ett av de mest briljanta co-op-spel som existerar idag. Det levererar verkligen sann co-op och är inget spel där man bara adderat mer spelare till en redan existerande enspelar-kampanj. Det här är en från grunden kärleksfullt konstruerad co-op-upplevelse där kommunikation är A och O, som förmedlar känslan av teamwork i köket.

Jag vill dock lyfta ett finger för att markera att min betygsgenerositet inte kommer att bestå om det inte finns mer matigt och mumsigt innehåll på menyn när det tredje spelet är redo att på nytt utmana våra inre matälskare och amatörkockar.

Inget kocklag är starkare än sin svagaste länk och det är på den punkten som Overcooked 2 briljerar tillsammans med sin föregångare och gör det till ett måste ha-spel för den som vill spela med vänner.