Ibland möts alla separata delar av Predator: Hunting Grounds i en oerhört stämningsfull och underhållande blandning. Du och ditt team med supersoldater går genom en tät djungel för att attackera en fiendebas. Runt omkring dig hörs ljudet från vinden som sveper genom trädkronorna och en kvist som bryts någonstans till höger om dig. Du stannar upp, sveper med blicken runt omkring dig.

Plötsligt hör du det karaktäristiska klickandet från en Yautja, mer känd som en predator, fast nu bakom dig. Du böjer dig ner och smörjer in dig i leran från marken. Plötsligt börjar en annan spelare skjuta vilt omkring dig. Paniken börjar komma samtidigt som du hör tunga, snabba fotsteg komma allt högre och högre.

Såna stunder finns i Predator: Hunting Grounds och de är fantastiska, men oftast göms dem i ett spel som i bästa fall inte är klart och i värsta fall designats för att försvåra för de fantastiska tillfällena att överhuvudtaget inträffa.

Illfonic ligger tidigare bakom Friday the 13th, också det en multiplayer-titel med monster-tema där en grupp spelare tar sig an ett starkare monster. Men istället för amerikanska tonåringar och skräckmonstret Jason har man nu tagit sig an amerikanska specialsoldater och den ikoniska utomjordingen från Predator.

Det bör i alla fall i teorin vara ett tacksamt tema för den här typen av upplevelser. Här borde det finnas en hel del att hämta både i form av stämning men även spelmekanik. Den tjocka djungeln, känslan av att vara jagad, paranoian i att kunna bli attackerad från vilket håll som helst. Och tvärtom; att vara den som har kontroll på omgivningen, obehindrat kan röra sig fritt mellan trädtopparna och dyka ner mot sitt inte ont anande byte.

Istället är Predator: Hunting Grounds en av de mest slätstrukna upplevelser jag spelat på väldigt länge. Varje del av spelet är antingen trasigt, tråkigt eller ett feltänk av utvecklarna. Ta bara uppdragen som de som spelar soldater får göra varje match: de är alla utformade utifrån den klyschigast tänkbara mallen. Hacka en dator, vänta vid datorn medans fiender attackerar, sätt bomber vid ett antal ställen etc.

Det fokus smygande man tycka att ett Predator-spel bör ha lyser med sin frånvaro. Det finns få om ens några incitament att inte bara rusa rakt igenom djungeln och in i en fiendebas. Framför allt för att de datorstyrda fienderna är de tveklöst dummaste jag någonsin stött på. Ofta springer de bara rakt in i elden, eller fastnar i något i omgivningen. Vid ett antal tillfällen har jag sett hur de inte laddas korrekt utan rör sig som stela fågelskrämmor runt kartan. Och eftersom de alltid dyker upp som en röd prick på minikartan är det lätt att förutse var de kommer ifrån.

Men det stora problemet är också hur ojämn varje match kan vara. Spelar man mot en riktigt bra spelare som utomjording kan det i stunder vara underhållande. När de som spelar soldater inser att de måste hålla ihop för att överleva och röda lasern som ständigt pekar ner från olika håll kan definitivt ingjuta skräck.

Tyvärr möter man oftare spelare som ser sig själv som odödlig och istället rusar rakt på och snabbt blir nedskjuten alternativt själv jagad av en grupp andra spelare. Det förstärker inte direkt Predator-känslan man är ute efter.

Ytterligare ett problem är att de fyra kartorna och de olika variationerna av uppdrag är så snarlika att man efter en timme har upplevt ungefär alla olika versioner av matcher som finns att uppleva. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med innehåll för att bära en flerspelarupplevelse i mer än ett fåtal timmar.

Blir man sugen på att variera upplevelsen lite och spela som rovdjuret är det en väntetid på minst en handfull minuter vilket gör att man allt som oftast spelar som en av soldaterna istället.

Sedan har vi presentationen med en grafik som i bästa fall är helt ok men oerhört generisk, men återigen känns det inte som att en gles djungelomgivning i dagtid är vad man är ute efter i ett Predator-spel. På ett Playstation 4 Pro är det också något märkligt med en bilduppdatering som gör att spelet flyter riktigt illa och enbart får mig att sakna PvP-upplevelserna i Destiny eller Call of Duty. Tydligen ska PC-versionen vara bättre men den har jag inte haft möjlighet att testa själv.

Så finns det inget underhållande att hämta i Predator: Hunting Grounds? Alltså visst, om man sitter med en öl en sen fredagkväll och bara vill ha lite kul går det väl an en timme eller två. Men som en komplett flerspelarupplevelse med djup, stämning och utmaning är det helt enkelt för lite, för dåligt och för trasigt.

Någonstans i utvecklingen av den här titeln borde utvecklarna stoppat sig själv och frågat sig vad som egentligen var syftet med spelet. De hade behövt lägga mer fokus på att behöva smyga, att göra uppdragen mer avancerade, omgivningarna mer stämningsfulla och mötena med rovdjuret mer sällsynta och mer skräckinjagande. Det spelet finns där i några sekunder, men sedan fortsätter man bara springa som en idiot genom djungeln för att hacka en dator.