Jag har tänkt en del och kommit fram till att jag verkligen surnat på uttrycket ”soulslike”. För er som är obekanta med denna beskrivning är det i grund och botten ett spel som delar likheter med Dark Souls, det vill säga ett actionspel i tredje person där spelaren tar sig igenom en öppen värld och uppgraderar sin karaktär med målet att besegra starka fiender. Det är en väldigt kort beskrivning men denna redogörelse är också applicerbar på cirka 7000 andra spel. Ser ni vart jag är på väg?

LÄS OM EN SOULSLIKE MED PANG-PANG: Remnant: From the Ashes

En sak bör dock klargöras. Jag är en massiv Dark Souls-fanboy. Souls-serien är enligt mig en av de bästa spelupplevelserna tillgängliga och det är lite därför termen soulslike gnager på mig. Mitt problem ligger inte i att andra spel ska försöka sno rampljuset ifrån min favoritleksak. Mitt problem är snarare när andra spel jag tycker om kopplas ihop till Dark Souls i onödan och på det viset inte ges en chans att stå på egna ben. Dark Souls när det släpptes var nyskapande på ett flertal vis men jag kan verkligen inte kalla det revolutionerande. En stor säljpunkt var spelets svårighetsgrad och det för mig är inte tillräckligt för en helt ny genre då svåra spel knappast är någonting nytt. Fler kriterier för en soulslike kan t.ex. vara checkpoint-system med flammande brasa, sammankopplad bandesign, eller en vagt presenterad historia. Nästan allt detta existerar redan i äldre spel och en samlingsterm blir för mig helt onödig bara för att spelutvecklare lyckats sammanfoga dessa aspekter i en och samma upplevelse.

Under den logik soulslike etablerar kan Dark Souls lika gärna vara en Zeldalike för masochister och det låter varken korrekt eller rättvist. Enligt mig är det alltså många spel som obefogat fått benämningen Soulslike. Nioh-serien är ett praktexempel på spel som absolut inte borde hamnat där då det enligt min mening är avsevärt djupare än Dark Souls i nästan alla tekniska aspekter. Surge-serien med sitt unika grepp på hur utrustning brukas faller även det under denna paraplyterm. Remnant: From the Ashes kallas soulslike även fast det fokuserar på långdistans-strider. Mortal Shell ändrar hur strider fungerar helt och hållet då spelaren kan frysa sin karaktär mitt i en attackanimation och använda detta tillägg både defensivt och taktiskt. Jag kan fortsätta lista upp spel här ett bra tag till. Det jag vill ha sagt är att det finns många utmärkta spel med mycket att tillägga till tredje persons-actiongenren. Likheten dessa nämnda spel och många andra har med Dark Souls är dock i största andel svårighetsgraden. Det gör dessa spel en enorm otjänst när de hela tiden jämförs med någonting annat och deras identitet försvinner lite när de måste stå i den mörka skuggan av subgenrens jätte och urfader.

LÄS MER: Souls-konceptet passar inte Star Wars Jedi: Fallen Order

Min lösning på det hela är enkel: ge soulslike en negativ antydan. Det bör användas när ett spel misslyckas skapa någonting nytt och är en uppenbar rip-off. De spel som lyckas bjuda på nya och intressanta upplevelser behöver inte jämföras med någonting annat. Jag har aldrig hört någon säga till exempel Halolike då vi bara kallar genren first person shooter. Mariolike existerar inte utan det kallas plattformsspel. Det finns ingen anledning att ha termen soulslike när det existerar actionspel i tredje person som förtjänar mycket bättre. Dark Souls må vara guldstandarden för många när det kommer till bra speldesign men det betyder inte att det inte finns spel med minst lika mycket nya idéer som förtjänar att ses på med öppna ögon.