Jag vet inte vad jag ska säga, på riktigt. Det här spelet är en pinsam demo som aldrig borde ha nått marknaden. Varför släppte man det här spelet? Det är inte ens i närheten till klart, det finns inget att göra och det som finns att göra är hemskt. Härlig introduktion va? Ja, nu rullar vi, eller nått…

”Hejdååååååååååå….”

Det finns några banor. Ett skolområde, ett ökenområde och en storstad. Men vem bryr sig? De är alla tomma och intetsägande. Det hade varit mer intressant om de hade kopierat en lokal skatepark, då sådana åtminstone har lite hjärta eller passion bakom sig även om det inte finns en budget. Man kan definitivt vara fyndig på en låg budget, jag har hängt i nog med skatehallar i mina dar för att veta det.

Men de som gjorde Skate XL verkar inte ha tagit något från den DIY-(Do it Yourself)attityd som är så inhemsk i skatekulturen. Det är sterila och tråkiga miljöer och så fort du tror du har kul fastnar du i en buske och är tvungen att respawna. Av någon anledning har de också gjort att du respawnar på samma ställe varje gång, så om du var nära något kul… synd, nu får du leta upp det på nytt!

Hans ögon är lika döda som mina efter att ha spelat Skater XL.

Förutom en destillerad sandlåda har utvecklarna inte heller gett dig något att göra, tyvärr. Det finns utmaningar, ja, men det finns ingen tidsgräns eller några mål som inte bara är att göra tricks på specifika ställen. Och det värsta är att om man väljer att göra en utmaning teleporteras man direkt dit och måste göra den på ett specifikt ställe på ett specifikt sätt… verkligen sånt som skateare gillar; att tvingas göra något som någon säger till en.

Om det fanns någon charm i Tony Hawk- spelen var det att du kunde spela en bana oändligt med gånger på alla sätt du ville, och att det samtidigt fanns en mening med att göra X uppdrag, för att det gav X belöning. Nu finns det nada, inget, zip.

Ska ett spel verkligen se ut så här 2020?

Kontrollerna är (åtminstone) intressanta, då du styr varsin fot med varje analog spak. Problemet är att det inte är färdigutvecklat. Du slutar aldrig åka in i saker, du missar hopp, du missar rails. Det hjälper inte heller att kameran är alldeles för nära ens avatar. Jag känner hela tiden att jag bara vill zooma ut, få lite perspektiv, men spelet tillåter inte det och jag är fast i min inzoomade mardrömsvärld som jag bara vill lämna fortast möjligt. Faktum är att jag tror att jag tar och gör det nu faktiskt. Jag har läst online att PC- versionen är bättre, men det hjälper inte mig så mycket som spelar det på Playstation 4, och det är ingen ursäkt heller. Släpper du ett spel borde det åtminstone fungera.

”Paralyserad bäbis” det nya sättet att ramla, tydligen.

I slutänden: föreställ dig allt du gillar med Tony Hawk-spelen, och ta sen bort allt det roliga. Så känns det att spela Skater XL. Spelets mål är nobelt. Det behövs fler skate-spel men världen behöver inte Skater XL i sin nuvarande form.

Jag hoppas med hela mitt hjärta att de patchar eller rentav bygger om stora delar av spelet ordentligt och faktiskt ger mig något att göra. Annars hamnar det här spelet på samma kyrkogård som alla andra halvfärdiga titlar som hade mått bättre av att aldrig släppas och bli en knapp parentes i spelhistorien.