Diablo 3 kom ut hösten 2013. Min man och jag hade spelat både Diablo och Diablo 2, och framför allt just tvåan hade vi spelat extra mycket tillsammans. Vi hade under det spelets gång upptäckt att vi har väldigt olika spelstilar. Han gillar att vara mitt i händelsernas centrum, att forcera sig framåt med brutal råstyrka och att hela tiden se vad nästa steg ska vara. Jag är en mer försiktig general som utforskar alla hörn och kanter, letar efter gömda kistor och är en taktiker. Summan av det hela var kanske ganska förusägbart. Han spelade krigare i Diablo medan jag intog rollen som rogue. När Diablo 2 kom spelade jag amazonen, trollkvinnan och, min favorit för spelet, lönnmördaren. Han spelade barbaren och, mer sällan, en necromancer.

FÖRRA VECKANS SPECIELLA STUND: Speciella stunder: Finalen som försvann i NHL 2001

Just den där hösten var det mycket resande för honom och mycket stanna hemma med vår lille son för mig. Båda två hade fått den där glåmiga uppsynen som småbarnsföräldrar har en tendens att få framåt höstkvisten. Allt rullade på och det var mycket som var grått utanför. Just kvällen ifråga var det en typiskt skånsk höstkväll. Mörkt, med piskande regn och ihållande blåst. Han hade varit borta hela veckan och kom nu hem, så pass sent att sonen redan låg och sov. I hallen inser han att det är mörkt i huset. Hemmet är försiktigt upplyst av några få stearinljus, och ganska tyst. Han letade sig igenom huset. Det fanns ingen i sovrummet, och ingen i köket. Väl framme i vardagsrummet hittade han äntligen mig. Det är uppdukat med hämtpizza och en flaska vin. Jag sitter med handkontrollen i högsta hugg. ”Vad händer?”, frågade han. ”Diablo 3 händer”, svarade jag glatt.

NÄSTA DIABLO PÅ HORISONTEN: Första gameplay-trailern för Diablo IV

Hela hösten hade vi nu ett gemensamt projekt. Vi skulle spöa odöda, utforska Sanctuary och befria folket. Den här gången var han tillbaka med barbaren medan jag njöt av att spela Demon Hunter. Våra olika spelstilar gjorde sig påminda ibland när han blev tokig på mitt kistöppnandet medan jag kunde reta mig på att han sprang iväg för fort framåt som den värsta Leeroy Jenkins. Det blev vår lilla stund tillsammans i en hektisk höst där man inte orkade göra mycket mer än att sitta i sofffan när kvällen väl kom och barnet var i säng.

Det finns inget jag mer kan rekommendera för alla spelande par därute än lite co-op tillsammans.