Det är i början av november 2009, och jag kommer hem till lägenheten efter ännu en dag på jobbet. Under sommaren har Battlefield 1943 blivit det första onlinespel som jag verkligen lagt ner tid i. Kväll efter kväll har jag deltagit i den dramatiska striden mellan amerikaner och japaner på öarna i Stilla Havet. Det är det första spelet som jag regelbundet röstchattar i. Det ska snart också bli det första spelet någonsin som jag blivit riktigt bra på. Men ikväll är det något annat som lockar. Idag har nämligen demot till Left 4 Dead 2 släppts.

Under det senaste året har jag och mina vänner haft riktigt kul med att skjuta zombies tillsammans i det första Left 4 Dead. Förväntningarna är således höga på uppföljaren, även om det samtidigt finns en del oro över att spelet släpps bara ett år efter föregångaren. Men vi litar på Valve. Mina kompisar är dock inte tillgängliga ikväll, så jag går ut online för att testa demot. Det är första gången jag spelar ett co-op spel för fyra spelare online.

Vid den här tiden hette jag inte ”Albumpojken” på Xbox Live, utan ”LeorioSWE”. Under mina månader i Battlefield 1943 har flera spelare frågat om Sverige på grund av mitt namn, men det har bara hänt en enda gång att jag fått spela med en annan spelare som faktiskt pratat svenska. Således blir det en glad överraskning när det första som händer när jag inleder det första uppdraget i Left 4 Dead 2 att en av de andra spelarna utbrister ”Nej men, LeorioSWE, är du också från Sverige?”

LÄS ÄVEN: Speciella Stunder: Diablo 3 och romantik

”Ja, visst, jag är från Sverige,” säger jag. Jag är fortfarande blyg online, men att prata svenska gör det hela lite lättare. Och döm om min förvåning när den tredje spelaren säger. ”Vad, är ni båda från Sverige?” Vi har alltså hamnat tre svenskar i samma lag. Vi är alla tre lite häpna i början, men i resten av banan så skrattar vi och pratar svenska med varandra. Jag minns inte vad vi pratade om mer än att vi pratade om vilka kommande spel som vi var mest sugna på, vilket borde ha betytt Mass Effect 2 för min del, då den hett efterlängtade uppföljaren bara var två månader borta vid det laget.

Plötsligt tystnar vi närmast på samma gång. Alla tre inser vi att det vi håller på med är aningen respektlöst mot den fjärde spelaren. Här pratar vi svenska och skrattar och har oss, och utlämnar helt den fjärde spelaren. Något trevande diskuterar vi om vi ska övergå till engelska eller inte. Det har varit jättekul att prata svenska med varandra medan vi pangat zombies och räddat varandra, men vi vill ju inte ge den fjärde spelaren en dålig upplevelse av spelet. Så vi diskuterar fram och tillbaka och till slut kommer vi fram till att vi ska övergå till engelska. Då säger den fjärde spelaren:  ”Haha, det är okej, jag är också från Sverige.”

Det var första gången jag spelade i ett lag med bara svenskar. Tyvärr var det aldrig hänt någon fler gång sedan dess.