Då och då dyker det upp indiespel som nästan unisont gillas av alla som spelar det, Supraland är ett sådant spel. Supraland beskrivs av sin skapare, David Münnich, som ett förstapersons Metroidvania-pusselspel vars främsta inspiration kommer från Zelda, Metroid och Portal. Enbart den beskrivning fick det att vattnas i munnen på mig när jag läste om spelet för första gången. Låt oss se om beskrivningen stämmer och huruvida jag blivit lika förtjust som majoriteten av Supralands spelare.

Spelet i sig är vackert att se på och använder Unreal Engine 4 för att skapa imponerande snygga framställningar av olika material som trä, sten, gummi med mera. De används sedan till att bygga olika världar av enkla objekt som ljus, suddgummin, pennor och andra vardagliga prylar som placeras ut i olika typer av grundscenarier som exempelvis en öken.

När du börjar spelet är du en generisk ”pepparkaksgubbe-liknande” figur i rött som rör sig långsamt och hoppar sämre än en 90-åring med rullator. Trots detta får man uppdraget att slå tillbaka mot de blå ”pepparkaksfigurerna” som tydligen gör livet surt för oss ”rödingar”. Till hjälp får du ett träsvärd modell enkel och en uppmaning att följa ”kungen” till de blåa gubbarnas värld. Storyn är ganska oviktig, utan behållningen är världen omkring en och hur du kommer åt alla gömda och synliga guldmynt, tunnor och kistor. De flesta problem man ställs inför kräver nämligen att man köper eller hittar nya förmågor.

Mynten du hittar kan köpa dig nya egenskaper som dubbelhopp eller hårdare slag med ditt svärd, tunnorna låser upp nya egenskaper att köpa och kistorna kan innehålla lite allt möjligt. Om man skulle vara lite elak kunde man säga att du måste ”grinda” för att få samma förmågor som en normal plattformshjälte besitter, men det känns absolut inte så när man spelar. Istället är det bara mysigt att låsa upp fler och fler möjligheter, en del av den känslan beror också på att ”Link hittar gömt föremål”-ljudet spelas upp när du hittar något av lite större värde.

LÄS MER: SteamWorld Quest: Hand of Gilgamech

Även själva världen i sig är stängd och man måste köpa rätt förmåga eller hitta en speciellt vapen innan man kan fortskrida till nästa del. Sakta men säkert växer världen man kan besöka och bjuder på lite fler typer av omgivningar att springa omkring i, något som behövs då världen i sig inte är speciellt interaktiv eller spännande. Det är först när något är en del av ett pussel som saker börja hända och då visar sig spelet från sin bästa sida. Ett typiskt problem att lösa kan vara en tunna som vid första anblicken bara är traska iväg med, men snabbt visar det sig omöjligt att få tunnan över en mur där in och utgången är för smal för en tjock trätunna. Ganska snabbt hittar man en ”katapult-knapp” som kan skjuta tunnan över muren. Tyvärr är där en glasskiva som täcker toppen av muren och för att nå den måste man hitta en annan väg upp på muren och slå sönder glasskivan.

Problemlösningarna involverar ofta fysikaliska pussel, vilket alltid är trevligt. Tråkigt nog är det sällan man kan vara riktigt kreativ, främst då lösningarna är ganska specifika men också då allt annat omkring en är helt statiska. Något Zelda är Supraland inte, men det förväntade jag inte mig. Storheten ligger snarare i mängden små pussel som det sällan är långt i mellan, faktum är att det snarare påminner om olika nöjesfält där attraktionerna är uppdelade på ett par områden med mängder av nöjen på en ganska samlad yta. Lite varstans står det andra röd figurer och tipsar om lösningen på olika problem eller hintar om någon skatt, vilket hjälper en hel del när man inte kommer på vad som krävs för att komma vidare.

För att skapa lite känsla av fara springer där omkring lite monster som anfaller så fort de ser dig, men de är ganska enkelriktade och blir snarare irriterande än riktigt farliga. Speciellt då det växer läkande frukter lite varstans och du snabbt låser upp mer hälsa och starkare attacker.

I slutändan är det ändå helheten som gör Supraland till ett trevligt spel om man är ute efter ett pussel/action/plattformsspel där allt är av god kvalitet till ett rimligt pris. Spelet uppdateras nästan dagligen med nya saker eller förbättringar och bjuder dessutom på en demo där du kan testa spelet för att sedan föra över dina framsteg till det fulla spelet om du köper det. Det är föredömligt i min bok och något som fler utvecklare borde erbjuda.